Idag körde jag iväg till apoteket och matcentret ganska tidigt. Och på vägen dit bestämde jag mig för att både dammsuga bilen och tvätta den efter att ha handlat. Gott och väl. Körde till macken, frågade om dammsugaren fungerade, betalade och körde runt huset. Jag lade i polletten. Inget hände. Frågade en taxichaufför om han visste hur den fungerade. Han kom fram och kollade runt. Sen slog han till den och den startade. Jag började dammsuga och efter någon minut brummade den fortfarande, men kraften försvann. De kom några till som hade samma ärende och så kom några ur personalen ut. Hur som helst, jag fick bort det värsta efter att ha försökt tre gånger. Jag körde och tvättade bilen istället. Tänkte ta rent, men eftersom jag hade en gratiskupong så blev det renast och nu är bilen verkligen renast. Förhoppningsvis kommer inte gubbarna och blåser rent parkeringsplatsen innan jag kommer iväg, för då blir bilen smutsig igen. De tar ju ingen hänsyn alls till andras bilar.

Klockan var inte mer än tolv när jag kom hem. Och jag tog itu med Vattimo efter kaffet, men jag förstod helt plötsligt ingenting, så jag fick en lätt prestationsångest. Istället tittade jag klart på deckaren jag började titta på i natt. Till slut satt jag mig framför datorn och skrev ner några meningar och det känns som om det lossnat en aning. Ångrar alltmer att jag valde Vattimo, men eftersom jag skall hålla redovisningen med en medstudent, måste jag genomföra det.

Ikväll var det upplösningen av Brottet – ett oväntat slut!

Märkligt, men söndagar känns alltid mycket långa – vad nu den upplevelsen kan bero på!

Kategorier:Vardagen