Nu har jag sett färdigt andra säsongen av Lost och det är en osedvanligt spännande serie, även om en del är förutsägbart. Men det är även mycket som är tvärtom och det sker en del överraskande saker. I vilket fall hålls spänningen uppe hela tiden. Man kan inte vara helt säker på utgången. Det intressanta är också att livet på ön varvas av personernas tidigare liv, samt hur människor fungerar i extrema situationer. T.ex. han som fick ansvaret för sin son efter lång tid, kämpar hårt för att få tillbaka honom när han kidnappas av ”de andra” på ön, och är beredd att döda och sälja ut sina vänner. Han fick sin son tillbaka, men till vilket pris och som tittare känner man inte någon glädje. Och när huvudpersoner man lärt känna blir dödade, blir man heligt förbannad.

Köper man en box, går det inte att sluta titta i första taget. Man måste helt enkelt bara få veta hur fortsättningen kommer bli. Man får helt enkelt tvinga sig till att låta bli att lägga på nästa DVD-skiva.

Det räcker inte med att se ett avsnitt eller börja titta mitt i. Då verkar allt meningslöst. Och det finns något mycket negativt med serien – när man sett nästan två säsonger känns det trist att redan har sett dem.

Lost är beroendeframkallande. Det kanske borde finnas en varningstext 😉

Denna serie är starkt beroendeframkallande.

Skämt åsido –

Men, se serien LOST!

Kategorier:Vardagen