En märklig känsla infinner sig hos mig nu ikväll. Jag gick upp klockan 4 vintertid i morse och körde till institutionen för ett tre  timmar långt undervisningspass. Framför mig hade jag dels detta när jag fastnade i bilköer, sen till Södertörns högskola för att närvara på ett seminarium för att därefter gå vidare till ett ytterligare. Nu blev det inte riktigt så tajt idag, för de sista seminariet blev inställt. Vi satt fyra studenter och väntade på läraren och undrade vad han och övriga studenter var, tills vi fick veta att det var inställt på grund av sjukdom. Vi hade missat det meddelandet.

Men ikväll känns dagen overklig, som om den bara är ett minne blott. Overklig för att den inte blev  så kravfylld som det kändes i morse. Overklig därför att jag inte känner stressen längre, inte ens i bilköerna. Det känns som om jag har tagit semester eller är det stressen som gjort det. Är det våren kanske! Solen som lyser från en klarblå himmel. Den isiga marken och tillika vinden som fått stressen att blåsa bort. Märklig känsla! Den påminner om känslan då jag efter någon vecka på Rhodos år 2007 gick längs med stranden vid solnedgången och kände vinden från havet i mitt ansikte och allt kändes annorlunda när jag gick tillbaka till hotellet. Allt gammalt blåste bort! Så känns det nu! Som om det som varit är historia. Det är som om något händer som det inte går att ta på, men som känns som en förändring. Det har ju varit en dag som alla andra, och ändå känns det inte så.

Kategorier:Vardagen