Det tog ett bra tag innan jag kom upp i morse kl. 5.30 och det var i sista sekunden av vaket tillstånd innan jag riskerade somna igen, som jag bestämde mig för att gå upp och ge mig iväg till förmiddagens Kant-föreläsning. Om det inte vore för att kollegan går samma kurs skulle jag nog ha dragit täcket över huvudet och somnat om. Men vår gemensamma bildning gör det mödan värt. Samtidigt är inte onsdagar på Essingeleden något att se fram emot. Nåväl, när jag åt frukost kändes det som om jag pressats igenom en mangel under natten och jag funderade på om jag drömt något som framkallat känslan eller om det är så enkelt som att jag behöver semester.

Nu tog det bara 40 minuter att komma in till institutionen och jag var där i god tid. Men, fick problem med parkeringen. Helt plötsligt svängde jag på ratten åt fel håll när jag skulle backa. Skärpning alltså! Men det tog lite tid för mig att klura ut hur hjulen stod åt höger eller vänster – haha! Efter att ha haft körkort sen 1971. Också det ett tecken på att jag behöver semester.

Idag höll jag inte på att somna, men tappade fokus flera gånger under föreläsningen. Det var få som frågade och det bidrog till att vi slutade något tidigare. Vi körde i var sin bil till institutionen och skiljdes åt. Jag fixade en del saker innan det var dags för undervisningen. Bland annat om det administrativa förfarande när man beställt böcker (för den reviderade upplagan av Det ska ni veta av Göran Linde hade kommit.  Och om jag trodde att förmiddagen tröttat ut mig hade jag fel, för av något skäl kände jag mig upplyft och fick igång en intressant diskussion kring etik, mm.

Jag måste ha sovit gott, trots mangelkänslan, för jag var ovanligt pigg när jag körde hem. Känner mig inte lika trött ikväll som jag brukar. Och läsningen av Vattimos Utöver tolkningen (som är en av de snårigaste, efter Hegels, texter jag stött på) känns helt plötsligt intressant.

Men, jag behöver semester….

Kategorier:Vardagen