När jag tittar på mina senaste bilder, slår det mig att naturens logik är människans rädsla för kaos. Ta till exempel ett träds logik. Visst finns den, men om vår logik skulle gälla är frågan hur vi skulle klara oss. Men ett träd står ensamt eller trängs med ett annat träd, fast de har rötterna tillsammans. Det är ju därför som träd inte skall stå för nära, för det starkaste dränerar sin granne. Och det är ju inte juste. På det viset skiljer inte så mycket från den mänskliga naturen. Om vi står andra för nära, finns risken för att bli dränerade. Men, en skillnad är att vi är symmetriska, men det kan man inte säga att grenarna på ett träd är. Titta på bilden hur grenarna växer och hur vackert och fantastiskt det är. Tänk ett träd som en nutida stad, med raka gator och likadana hus. Trist! Och så är det väl även för livet. Vi strävar efter harmoni, och att livet skall vara en raksträcka. Vi kan leva i ett som vi upplever ett kaosartat tillstånd och så mår vi dåligt. Istället för att se det som något positivt. Vilka överraskningar kan vi inte få uppleva om vi levde som grenarna på ett träd. Men vårt samhälle, livet tillsammans kräver raksträcka, harmoniska och välartade varelser som skall må på ett balanserat sätt, utan några kurvor, backar eller oöverstigliga bergsbestigningar.
Men tänk om vi har missat hela idén. Missat, naturens logik som inte alls har något med vår egen logik att göra. I den där allt måste gå ihop och vara rimligt. Men tänk om vi har missförstått vad logik egentligen betyder. Tänk om logik har en helt annan innebörd än den vi har blivit lärda att tro är.
Men finns något mer charmigt än en by, stad eller storstad där allt inte är likadant. Där man faktiskt hittar på grund av att inget är det. Och inte hittar när alla hus ser likadana ut och gatorna är raka utan ett enda gupp eller böj.
Naturens logik är människans kaos! Ändå, om vi ser hur människan alltid har vandrat, så är det inte raka vägen, utan genvägar, omvägar och runt ett träd eller över en höjd eller berg. Därför ser våra landsvägar ut som kostigar, medan de nya motorvägarna helst skall gå rakt genom berg, i tunnlar under vattnet.
Ett träd bara står där och växer sig stark och bryr sig inte ett dugg. Något syfte har trädet. Viloplats för skator, eller när de håller sina konferenser på kvällarna eller sitter och terroriserar katten som råkar gå under det. Visst har träden ett syfte. Men vårt syfte är inte att leva i nuet, utan för att åstadkomma något, bidra, vara en del i ett samhälle. Inte så illa. Då måste vi ha ordning och inte låta kaostanken komma in i vårt medvetande och sinne. För, då blir ingenting gjort. Då kommer vi sätta oss ner under trädet eller på en gren som skatorna och bara vara där.
Men visst är grenverket på ett träd fantastiskt vackert!
