Myran, tiden och livet i sig självt …

DSCN5018Man talar ofta om att komma in en andra andning. Men jag har upptäckt att det måste finns en tredje andning och att det är den som jag har kommit in i nu. Är mer avslappnad än tidigare, känner mig mer tillfreds och fridfull med att vara helt för mig själv. Det är som om jag tar in allt på ett helt annat sätt.  Det behövs inget mer än det jag har och upplever just nu! Och möjligen är det jag känner Frid. Kanske det händer när man är på ett ställe under så pass lång tid att det är de små sakerna som börjar betyda något. T.ex. när jag räddade en myra igår. Det kändes så otroligt stort att se den hämta sig från kylan i kylskåpet. Nästan som en andlig upplevelse. Är det inte märkligt? Vem bryr sig egentligen om att se om det går att rädda den? Tänker vi ens på att undersöka saken. Eller uppfattar vi bara myran som död och kastar den i soppåsen. Själv har jag troligen gjort det ett antal gånger. Vi har inte tiden? Och det är väl just att vi inte har tiden att upptäcka de små och det lilla, som är min poäng. När vi har tid, ja, då fokuserar vi på andra saker – det vi har här-och-nu!

Men istället för att bejaka en sådan känsla hos någon annan eller oss själva säger vi – Skaffa dig ett liv! Utan att vi förstår att det kanske är just det som är livet men att vi lever i en tid då vi lever långt ifrån livet i sig självt. Kanske det vi kallar för liv bara är en schimär. En illusion som vi tvingas leva inom för att kunna överleva. För vem kan överleva med att rädda en myra. Hur stort det än kan kännas när man ens kommer på tanken att göra det.

En del kanske tänker: Monika har varit för länge i Kavalla och i huset på höjden med den fantastiska utsikten och den välordnade trädgården. En oas i vilken man hämtar ny energi.

Ja, kanske det!

Nu tror jag emellertid att det vi kan se som fantastiskt när det väl upptäcks, till slut blir tristess. För oss människor räcker det nog inte med det lilla. Vi behöver utmaningar och leva i den stora världen också. Frågan är väl för var och en vilken den lilla och stora världen innehåller. Kanske finns det någonting vi har möjlighet att bestämma själva.

Men, det är mycket svårt att komma på tanken att rädda en mygga! Och må bra av att göra det, trots att samma mygga därefter sprutar in gift och skapar en olidlig klåda.

Det finns gränser!

 

 

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s