Utsikt från takterassen ..

Kavalla måste vara en drömplats för fågelforskare och speciellt måsforskare. Jag har nu i drygt två veckor lyssnat på deras konversationer med varandra och olika läten, när de lyfter och landar, när de cirkulerar runt och när de har stormöten. Vissa läten är mycket roande att lyssna på! Speciellt som det sitter någon ensam som meddelar sig och en annan svarar. Skrattmåsarna för ett himla liv ibland. De cirkulerar runt och skrattar.

Kavalla måste vara en helvetisk plats för människor som inte står ut med måsar. Jag tycker de är roliga, och hör till miljön. Där jag bor hemma i Sverige finns också många måsar, men alla de olika läten som jag hör här, har jag aldrig hört. En kollega till mig som var fågelskådare, berättade att samma fågelart har olika dialekter i och mellan olika länder. Här låter även duvorna annorlunda än hemma, men skatorna låter likadant. Men även dom skall ha olika dialekter, sägs det.

Ibland är det tyst, och då blir jag undrande. Var är alla måsar? För de händer så sällan. De är en del av livet här i Kavalla. Vaknar man tidigt, ja då sitter några enstaka på takåsarna (en på varje tak) – Är det några som vaktar flygrummet?

Kavalla kan man med rätta kalla för måsarnas stad!

Kategorier:Kavalla2014