Trött efter gårdagen. Någon tripp ner till marknaden blev det inte idag. Men jag hade tillräckligt med apelsiner. Var och handlade lite i förmiddags. För övrigt har jag arbetat med manuset, läst en del bloggar, bl.a. Debutantbloggen i vilken man kan få tips. Men också en brutal verklighet. I och för sig känner jag till denna vid det här laget. Att bli antagen verkar vara som att bestiga ett berg med många stopp på vägen till toppen. MEN, att få ut en bok betyder inte att man är säker sen på att nästa eller nästa bok blir det. Allt har att göra med försäljningen. När en bok inte säljer så är risken stor att man blir refuserad. Och det är logiskt. Förlagen bedriver en affärsverksamhet. Däremot kan jättarna få böcker antagna just på grund av att de är just det. Dessutom är det fler av dessa än man kan tro som ger ut sina böcker på eget förlag. Ingen nämnd ingen glömd. Det har att göra även med vilken genre som säljer mest. Då skulle man kunna tro att det är just den populära genren man ska satsa på. Icke sa Nicke. Man ska komma med något unikt, samtidigt som det utgör en osäkerhet för förlagen. Så hur man än gör så har man ändan bak. Men, det finns hopp för den som inte ger sig.

Skrivandet är kanske en färdighet, men att skriva en roman är ett hantverk. Och på samma sätt som man lär sig vilket yrke som helst, är det just detta man måste lära sig mer om och förfina. Övning ger färdighet. Men, skriver en författare i Debutanbloggen att många tycks tro att det bara att skriva så når man fram. Att det inte behövs utbildning. Men detta räcker inte. Som i alla andra yrken har det att göra med personlighet, vilka förmågor man har att nå ut. En historia eller en idé kan det finnas många av, men utan förtrogenhet, färdighet, fakta, förståelse är risken stor att man fastnar. Jag skulle vilja säga, efter det jag tagit del av är att förtrogenhet är det mest viktigaste. Dessa fyra F beskrivs ofta som 1-fakta 2-förståelse, 3-förståelse och 4-förtrogenhet. Dvs att man börjar med fakta som bidrar till förståelse. Jag hävdar att man kan vara förtrogen med någonting utan fakta. T.ex. förtrogen med att cykla, men inte känna till någon som helst fakta om cykeln. Men det är det traditionella sättet man tänker om man sätter fakta först. Fakta säger ingenting. Jag kan kunna varje stad i hela världen, utan att förstå, utan ha färdighet, utan att nå en förtrogenhet. Men jag kan vara förtrogen med att resa ut i världen och besöka städerna utan att veta något om dessa. De fyra F:n är en helhet. Men man kan klara sig bättre med färdighet och förtrogenhet, än med fakta och förståelse.

Har jag uppnått förtrogenhet gällande hantverket. Det kan jag inte påstå att jag har gjort. Har jag inte hittat min röst. Jag tror det, är ganska säker faktiskt, men är osäker på om den rösten accepteras.

Författaren Nina de Geer har ett blogginlägg på Debutanbloggen i vilket hon tar upp ett möte med David Mamut, som säger följande:

”Att verka som författare handlar om att kunna leva med osäkerhet, och det är väldigt få som kan stå ut med osäkerhet i längden. Därför är det så få som har vad som krävs för att bli författare.” (se blogginlägget – Min odebuterade sida)

En tröst eller förtvivlan. Nina de Geer anser att det är en tröst. Det kan jag hålla med om att det kan vara. Det är ju den krassa verkligheten. Då har man ett val – Fortsätta eller lägga ner. Men, menar hon – det finns ingen väg tillbaka! Min erfarenhet är att nu kan jag inte lägga ner, då jag har kommit över gränsen för att det valet skulle finnas. Då skulle alla dessa timmar av berättande, omarbetningar, korrektur- och språkgranskningar ha varit förslösad tid. Men jag kan inte sluta skriva. Så, det är bara att fortsätta även om inget manus kommer att bli antaget. Och jag kan ju inte lämna mina karaktärer i sticket. 😉

Kategorier:Aten, Från manus till bok, Saloniki/Kavala 2023