Monika M Ringborg

9 december, 2018


Resan startade inte så bra, men nu i efterhand var den värd besväret. Åkte hemifrån kvart i åtta i torsdagsmorse och den inre bild jag hade när jag gick ner till bilen, av att köer skulle börja på E4:an där jag bor, slog in. En olycka i Bredäng fick jag information om lite senare. Jahapp! Och ångrade att jag inte kollade upp färjan från Slagsta. Men det var bara att gilla läget. Det lättade en aning, och till slut körde jag av från Essingeleden och ner på vägen mot Bromma. Köer återigen efter Tranebergsbron, och det var tjockt med trafik bort från Innerstan, vilket jag inte hade trott. Kom till slut till rondellen där jag skulle svänga vänster och sen tredje avfarten till höger, men missade den, så jag tog ett varv till. Köer igen! Sen började det röra på sig, men vid något tillfälle tappade jag bort mig totalt – var jag på rätt väg? Stannade vid en busshållplats och satte på varningsblinkers. Försökte lista ut om jag skulle svänga till höger eller till vänster. Till slut körde jag höger på intuition och hamnade rätt. Jag var faktiskt bara 50 meter från den rätta vägen :-). Tiden gick och när klockan var kvart i tio, stannade jag vid en mack för nöden hade ingen lag. Och så gav jag upp helt att hinna i tid. Köpte en yoghurt, och två flaskor vatten. Till slut kom jag, efter att ha kört på kurviga landsvägar, som smalnade av efter varje byte och de sista 5 kilometrarna var inte roliga att köra, speciellt inte eftersom jag efter någon kilometer hade en stor lastbil i hälarna. Till slut hittade jag ett ställe att släppa förbi honom. Men det var egentligen bara asfalt på en lite bredare sicksackkurvig grusväg, som hade hastighetsbegränsning på 70 (mycket märkligt). Ännu värre var det när jag körde hem på fredagen då det regnade och jag hade en (kort) svans av bilar bakom mig – hehe. Inte lätt att köra på sådana vägar för första gången och när ett möte i en 90-gradig kurva kan leda till en avåkning, nej, tack så mycket. Men de bakomvarande bilisterna stressade mig inte som lastbilschauffören gjorde dagen före.

Till slut kom jag då fram på torsdagen och när jag slog av motorn och klev ur bilen, så var det såå tyst. All stress, och tidigare irritation bara släppte. Gick ner till huvudingången och såg Mälaren mellan träden och hörde änderna. Tänk, va! När hör man dom från Albysjön?

Samtalsgrupperna hade redan samlats och diskussionerna blev intressanta. Allt var organisatoriskt välordnat och stämningen var bra under förmiddagen. Det blev lunch, och lyckan var fullständig då jag såg vanlig kokt potatis och att det fanns fisk. Jättegott! Trevlig personal och gott sällskap under lunchen. Kaffe utanför i en stor och fin sal. Samtalen fortsatte under eftermiddagen. Efter incheckningen och kaffet, vilade jag fram till middagen. Men innan den, pratade jag med en man från receptionen och kocken om min beställning av fisk. Och när jag sen sent omsider fick den på kvällen blev jag återigen lycklig. Fint upplägg av fisk, potatis, massor av dill och vitvinssås. Och ett glas vitt vin till det. På detta hade vi som satt ihop mycket roligt och diskussionerna var intressanta. Och ibland bara heltokiga. Alla var på gott humör!

Min lycka över maten beror på att vi haft forskarinternat på speciellt ett annat hotell, som varit bedrövlig tre gånger, som jag kritiserat, men som inte har lett till något resultat. Men igår fick jag veta att fler kritiserat maten, så nu kommer vi inte vara där något mer, får jag hoppas. Skepparholmen och Sånga-Säby skall institutionen satsa på. De gör mer än sitt bästa för att servera god mat.

Klockan 22 gick jag till rummet efter att några av oss stått utanför i den fuktiga kylan och talat om religion, döden mm. Stort och fint rum med utsikt till vänster mellan träden Mälarens vatten. Sköna sängar, och kuddar. Tittade på ett avsnitt av Hemma igen! Och somnade. Men vaknade halv fem och somnade inte om. Då var det regnigt och när jag stod utanför för att ta en cigarett efter kaffet och en marmeladsmörgås från gårdagens resa (tog med mig en vattenkokare och kaffe) var det tyst utom vattnet som skapade en fontän från ett trasigt stuprör.

Frukost med 6% naturell yoghurt och sylt (har aldrig hänt tidigare, utan det brukar vara det blaskiga 2-procentiga) och sen utcheckning kl 9. Därefter redovisning (som var ovanligt kärnfulla) av forskningsgrupperna och därefter samtal i smågrupper. Lika intressanta som gårdagens och med andra deltagare. Efter lunchen som dock bara blev potatis och tomatsallad, körde jag hem. Och sen innehöll resan fram till Tranebergsbron lite för mycket spänning, men jag hittade rätt och nu gick det snabbt hem. Kö på bron i och för sig och fram till påfarten och jag satte på Vinyl och lyssnade på Women in love på hög volym. Jag mådde utmärkt.

Det kunde inte ha blivit bättre! Så bra att jag funderar på att boka några dagar privat och skriva. Men det får bli i vår någon gång. Glömde till och med att fotografera till sent på kvällen. Men några bilder blev det.

Glömde berätta att jag körde förbi Drottningsholms slott för första gången i mitt liv, som jag kan minnas. Två gånger i mitt liv har jag åkt tunnelbanan mot Vällingby och har aldrig kört bil till Bromma. Linje 18 javisst, men endast till Thorildsplan då LHS fanns i Campus Konradsberg. Slottet ligger vackert, och har en spännande historia.

Om ni vill boka konferens gå till deras webbplats https://www.sanga-saby.se/

 

 

 

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s