Första morgon i Saloniki

Varmt i rummet, men vindarna från norr har anlänt. Men solen lyser än så länge, och det värmer. När vi landade kl. 18,25 igår var det 31 grader och vindstilla. Kvavt och lite fuktigt. Inte så dåligt om det blir lite friskare, men inte för mycket. Rum mot stora gatan, men det är bara över helgen. Inga träd alltså.

Flygresan gick bra. Lätt turbulens i starten och genom det tjocka molntäcket. Och landningen var turbulensen ganska hård, då det var km-höga tunga moln som vi flög runt och igenom. Men det var iofs ganska häftigt. Däremot, för ingen resa till Saloniki är utan att något händer, som man inte alls är beredd på. För flygpersonalen är detta legio, men för oss passagerare är det lite läskigt, om inte ganska mycket innan man får informationen. Vi hamnade i ett området där vinden var hård, vilket visade sig att helt plötsligt efter ökad turbulens sjönk planen drastiskt och skakade mycket. Sen sjönk det igen och motorerna blev tystare som om farten sänktes. Och kaffevagnar försvann snabbt. Men eftersom säkerhetsskylten inte hade tänts borde jag insett att det inte fara på färde, men den första tanken var – Shit, nu händer det! Men så satte rationaliteten in. Sen fick vi information om att vi kommit in i ett område med starka vindar. Men nu vet jag att när det känns som om vi segelflyger, ja då är det inte någon fara tills vi får en sådan information :-). En annan information som vi fick innan start var att hastigheten är 289 km/h för att vi skall kunna lyfta och planet vägde igår 63 ton och att hastigheten sen blir 800 km/h. En information som jag kanske inte uppskattade igår, för det hisnar ju att det går att få upp 63 ton i luften. Ugh! Men även erfaren flygpersonal kan ibland undra när de flyger de riktigt stora jättarna.

Nåväl, nu är jag i Saloniki välbehållen. Rätt stökigt fortfarande på flygplatsen i och med ombyggnad mm, men toaletterna är nya och fina. Det blir nog riktigt bra där till slut. Tog en taxi. Chauffören tappade till slut tålamodet av trötthet över köer, men var vänlig mot mig. Jag tyckte i och för sig att det gick ovanligt fort. Men jag hade ju inte suttit och kört en taxi kanske hela dagen.

För övrigt angående vänlighet. Har aldrig träffat på så mycket hjälpsamhet. Jag fick hjälp av några till transferbussen och att lyfta upp bagaget i bussen. Sen även på Arlanda hjälpte en av dem till platsen där vagnarna fanns. Tackar. När vi landade och jag tappade någonting, hjälpte andra till. Annars brukar jag få kämpa som en besatt med mitt tunga bagage.

Oj, höll på glömma den unga lite blyga norska studenten som satt på fönsterplats. Han kom från Trondheim och han var lite svårt att förstå ibland, men jag tror han ansträngde sig genom att använda riksnorska, när vi pratade då och då. Han skulle vara i Saloniki en vecka och verkade inte ha varit där förut. Glömde bort att fråga vad han hette! Men, så är det med folk man träffar en kort stund.

Mer har det inte hunnit hända.

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s