De är speciella och speciellt runt huset. Men idag har mås/trutarna hållit till här nere i centrum en hel del. Svårt att hålla reda på deras rutiner. Runt huset finns rutiner, när de håller vakt, när de har sammanträden och när de håller sig lugna.
Idag lyckades jag få en rätt bra bildsvit av några trutar uppe på taket i huset på andra sidan gatan. Man kan faktiskt skriva en liten berättelse om dom, om man har lust.
Bilden av officern – Vem var han?
På torsdagen oktober 27, 2016 och i samband med firandet av 28 oktober 1940, den EAA Fri-ma Kavala organiserade etablerat en minnesgudstjänst till minne av hjälte Yplgou (QOL) Kriton Konsoulidi, som dödades i den albanska fronten.
I morse var det genommulet efter en åskkväll och natt, med ständiga ösregn. (Har aldrig sett Kavalas gator så tomma som i går! Prognosen visar samma sak i dag och i morgon. Men, tänkte jag. Kan inte sitta här och häcka och bli deppig över något som det inte går att göra något åt. Därför gav jag mig av ut och till tobaksmuseet, men som inte var det lättaste att hitta till. Men en fördel när man inte hittar är att man träffar så många trevliga människor, som försöker göra allt även om de inte kan :-). Nåväl, jag kom fram till slut och precis som den äldre mannen sa, – ”Det är inte alltid det är öppet”, – så var det alltså inte det. Porten var öppen, men för övrigt stängt. Varför frågade jag – vi har saker att göra. Ok, det är bara att låta saken bero. Gick tillbaka ner för en backe ner bredvid Town Hall. Där levde två små kattungar farligt. En man försökte få dem att gå in under bilen och jag började gå och hörde ett bekant kurrjam. På muren satt, troligen mamman till de båda små. Hon tittade på mig, som om hon ville tala om att de där två skulle jag låta vara ifred och att hon höll koll. Nåja! De försökte komma över, men det kom ju både mopeder och bilar. Till slut började de små leka med varandra bakom en nätpresenning av något slag. Så jag gick därifrån.
Hittade en väska på Zara och en tunnare kofta. Stannade till vid en grönsaksbutik, köpte aprikoser som såg fina ut och kändes mjuka. Då kom störtregnet – det var som om vädergudarna tömde en stor hink. Men det fina i kråksången är, att det faktiskt är varmt. Regnet är varmt. Luften är varm. Vattnet är varmt. Människorna runt omkring är varma. Förstår ni! Vad gör det att det är en svag sol som får molnen att inte se lika svartblåa och mörkgrå som gårdagens. Men det blev många vattenpölar och rännilar från jalusierna. Men när jag kom hem var möblerna på balkongen torra, då solen tittat fram en stund. Och i skrivandet stund är det nästan soligt, men mörka moln lurar över Thasos.
Ett litet galleri över hur vatten kan forma osannolika mönster, som det bara är möjligt att upptäcka med en kamera med superzoom.
