• Effektivisera mervärdesskattesystemet och breddning av skattebasen för att kunna öka intäkterna.
• Genomföra en pensionsreform för att förbättra den långsiktiga hållbarheten av pensionssystemet.
• Antagandet av civilprocessen, som är en omfattande översyn av rutiner och arrangemangen för det civila rättsystemet, det kan avsevärt påskynda den rättsliga processen vilket minskar kostnaderna.
• Anta mer ambitiösa produktmarknadsreformer med en tydlig tidsplan för genomförandet av alla rekommendationer från OECD.
• De måste privatisera energimarknaden.
• På arbetsmarknaden måste de bland annat modernisera kollektivförhandlingar och effektivisera industrin i linje med EU-direktiven. Detta görs för att främja en hållbar och inkluderande tillväxt.
• Vidta nödvändiga åtgärder för att stärka den finansiella sektorn.
• Grekland ska även skapa en privatiseringsfond som upprättats på 50 miljarder euro och som kommer stå under europeisk tillsyn.
• 25 miljarder euro ska användas som kontanttillskott till landets banker.
• 12,5 miljarder euro ska användas till investeringar i den grekiska ekonomin.
• 12,5 miljarder euro ska användas för att sänka landets statsskuld.

Prislappen blir 83 miljarder euro. Men då finns hopp om att Grekland är på rätt väg, dvs framåt och uppåt istället för som under de senaste åren gått bakåt och nedåt (förhoppningsvis). Åtstramningarna blir tuffa och summan 83 miljarder går inte oavkortat till grekerna som kan fortsätta leva loppan på andras pengar (som en del anklagar dem för) och frågan är hur greker som inte tjänar mer än 500 euro eller 20 euro om dagen i bästa fall, med så gott som samma prisläge som i Sverige, kommer klara sig? Det som knappast inte nämns av diverse tyckare är just priserna. Det verkar finnas en tro att prisläget är som tidigare, när Grekland hade Drachman som valuta. Vissa varor är billigare, men andra i samma prisnivå som Sverige. Sen har vi hyror, el och fastighetsskatten som är hög. Om man skall hyra en lägenhet i Aten (två små rum och litet kök) kan det gå på 600-700 euro i månaden. Om grekerna själva betalar så mycket låter jag vara osagt. Men, en del som jag har talat med säger att det är dyrt att bo och att de är tvungna att bo ihop för att klara sig. Så var det redan år 2004-2007 och nu lär det nog vara fler som är tvingade att göra det.

Frågan som många ställer sig är hur mycket självbestämmande Grekland får i realiteten. På sociala media rasar greker.  Hashtaggen ”ThisIsACoup” försvaras även av Paul Krugman som menar att det är helt rätt. Tysklands historia har väckts till liv. Man formerar om EU-stjärnorna i flaggan till ett Hakkors för att ta ett exempel. Det är att gå för långt, som jag ser det. Men jag förstår i meningen begripa varför man återuppväcker historien. Kanske den ligger latent i grekernas kollektiva medvetande?

När man talar om att Grekland kostar Europa pengar, är det svårt att inte tänka på att det land som verkligen kostat Europa både människoliv och pengar är just Tyskland. Det är ingenting som bör ligga Tyskland till last för deras hårda inställning, men då bör heller inte tidigare regeringar och fiffel och båg, ligga det grekiska folket till last. Det är Nuet som räknas.

Men varför är Tyskland emot skuldavskrivningar och ställer tuffa villkor mot grekerna med tanke på att Tyskland inte har betalat av sina skulder, enligt Piketty – Tyskland har aldrig betalat. Det är väl en sak, men att mena att det är viktigt att ett land betalar sin skulder, som om Grekland är unikt i det fallet, ja då kan det inte göra annat än skorra falskt.

Men grekerna ska väl betala tillbaka skulderna?

– Min bok berättar om inkomstens och förmögenhetens historia, inklusive den offentliga inkomsten och förmögenheten. Det jag märkte när jag skrev var att Tyskland verkligen är ett paradexempel på ett land som historiskt aldrig har betalat tillbaka sina offentliga skulder. Varken efter Första eller andra Världskriget. Däremot har Tyskland låtit andra betala, till exempel efter fransk-tyska kriget 1870 när Frankrike krävdes på en hög betalning som Tyskland också fick. Därför fick den franska staten lida under de kommande årtiondena på grund av skulderna. Historien om den offentliga skuldsättningen är faktiskt full av ironi. Den följer sällan vår föreställning om ordning och rättvisa. (Piketty)

Hur som helst! Läste någonstans att någon uttalade: – Tänk om USA skulle behandla en delstat som hamnat på obestånd på samma sätt. Ja, det är tänkvärt, med tanke på (som jag iaf har inbillat mig) att EU-tanken är (var) att fungera likvärdigt med delstaterna i USA. Men det är långt kvar och det lär aldrig bli en president för EU och gemensam regering och parlament. Det är staterna alldeles för olika för att det skall bli möjligt. Men, självklart kan inte EU bara fungera när det går bra för alla länder. Om något land kommer på obestånd skall alla solidariskt hjälpa till. Var inte det tanken?

I och med att uppgörelsen är klar, är inte allt klart i och med den, Det är ett avgörande steg för en möjlig lösning. Allt hänger på de grekiska regeringen och parlamentet, och syvende och sist på reaktionerna från nej-sidan i folkomröstningen som på många sätt måste känna sig rejält sviken.