Klockan är halv tolv och jag röker en cigarett ute på altanen. Det är vindstilla och halvmånen syns på himlen. Det är sista kvällen för denna gång i Kavalla. Det är varmt – 30 grader. Står barfota på det varma golvet. Går in och släcker lampor i biblioteket och jag känner med hela kroppen hur mycket jag älskar det här huset. När Eleni och Kali åkte iväg, kände jag efter en stund en sorg och en saknad. Det blev fullständigt tomt på nedre botten. Ingen Kali som jag hälsar på flera gånger om dagen. Insåg efter en stund hur mycket jag kommer sakna huset och Kavalla. De reste, som om jag reste. En del av vistelsen har varit Eleni och Kali. Den lilla söta huskatten, som nu i detta nu troligen går runt i lägenheten i Aten och undrar vad det är frågan om.

Jag har planer på att åka till Aten och kommer då söka upp Eleni. Kanske vi kan ta en kopp kaffe tillsammans och prata lite om huset och hur det går för Kali.

Under tiden i huset har jag träffat tre intendenter – Thomas (den tidigare), Eleni (den nuvarande till idag)  och Elisabeth (den kommande), samt chefen för Atheninstitutet Arto. Det är dom som varit med och bidragit till att Kavallahuset är och har varit som det är. För att inte tala om alla gäster under årens lopp. Själv har jag träffat 35 gäster. Är lite osäker, för jag har tappat räkningen. Alla har jag haft olika relationer med. Vissa närmare, andra längre ifrån. Kommer inte glömma någon!

Allt detta tänker jag på ute på altanen och det känns märkligt alltsammans. Under dagen har hela vistelsen känts som en dröm. Är det här verkligt?!

De enda som jag inte har haft någon bra relation till alls, utan snarare en förhatlig är

MYGGEN!

De grekiska myggen älskar mig, men det är inte någon ömsesidig kärlek.

Kategorier:Kavalla2014