Nu tänker jag bli allvarlig, utifrån min erfarenhet, upplevelse och tolkning om Grekland-krisen. Hittills har jag berättat om min grekiska vardag i Kavalla. Har kommit allt närmare staden, folket i allmänhet och speciellt vissa personer utanför svenska huset. Det går inte att bortse att utanför vår lilla oas är inte livet som det har varit i Grekland.  Vi försöker göra något – köpa grekisk producerade varor av alla de slag, i den mån det är möjligt. Vi gör något! Vad vi alla i t.ex. Sverige åtminstone kan göra är att verkligen försöka förstå innebörden för folket och då tänker jag främst på den grupp som redan före krisen hade det sämst ställt. Och inte tolka den utifrån vår egen ”värld” och tro på europeisk massmedia. Den grupp som t.ex. år 2004 inte tjänade mer än 500 euro i månaden, och med ett prisläge som i mångt och mycket är detsamma som i Sverige. Nu är det än mycket sämre.

Hoppets färg!

I boken Skulden som jag håller på att läsa, beskrivs hur europeisk massmedia ger arbetarna skulden. Jag kan inte återge allt som står, men kommer återge något med nedanstående citat ur förordet. Detta för att jag har haft otaliga samtal med svenskar som menar att grekerna får väl dra åt svångremmen. Här handlar det inte om några hundralappar mer i A-kassa, eller höjda bensinpriser mm. eller små löneökningar (vår löner ökar iaf) även om vissa grupper i Sverige har farit illa sen år 2006. Det är illa, för i Sverige handlar det om ett skifte i fördelningspolitiken, inte för att pengar inte skulle finnas.

Föreställ dig att din lön en dag upphör att komma. Månaderna går. Chefen säger: fortsätt arbeta eller så blir du avskedad. Föreställ dig samtidigt att alla du känner får sina löner halverade eller blir arbetslösa. Att SVT och SR stängs ner över en natt och att de privata radiostationerna har ersatt de anställda med en spellista. Att DN, SvD, Sydsvenskan och Aftonbladet går i konkurs inom loppet av ett halvår. Att skärgården säljs ut till spekulanter. Att sjukvården skärs ner så mycket att du uppmanas att själva ta med sprutor och bandage till sjukhuset. Att du en dag ser din kompis mormor tigga utanför Ica. Och till råga på allt, medan du fortsätter att arbeta gratis, kallas du lat av en samlad europeisk press.

Statistik visar att grekerna arbetar mer än vad svenskarna och övriga Europa gör.

Jag skulle kunna återge så mycket mer, som visar vilket rävspel det har varit och att Grekland sitter i en som jag förstår det, rävsax. Men boken behöver läsas av alla för att inse att det enda som arbetarna i Grekland har skuld till, kan vara som kvinnan i närbutiken sa – är vilken regering de röstat fram. Grekland hade tidigare de lägsta självmordsstatistiken. Under senaste året har självmorden ökat med 40 procent.

Samtidigt lämnar runt 17 miljarder euro landet varje kvartal i form av räntor. osv. osv.

Trots allt detta, finns det ett hopp, som jag ser det. Grekernas mentalitet och förmåga att trots allt kunna se det humoristiska i att bli utmålade som lata, för att ta ett exempel. Men, det är en svart och förgiftad humor, enligt Ekman.

När Fotini kommer hem på kvällarna efter att ha arbetat tio timmar, slänger sig i sängen med skorna på och jag frågar om hon inte ska äta något, om vi ska gå ut, svarar hon att hon inte orkar: ”Ser du inte att jag är en lat grek?”

Självklart är det oroväckande när förhållandena i ett land försämras och att de som har det sämst drabbas. Det har hänt i Sverige. Men, det är inte vad det handlar om i Grekland. Det är så mycket värre och i en helt annan dimension. När krisen i Grekland kommer på tal, är det ofta massmedias bild som återges. Jag har slutat att försöka klargöra att så enkelt är det inte, för massmedias bild är starkare än mina ord. Vi skall fortsätta kämpa i Sverige för att inte försämra våra villkor. Men låt oss sluta tro att vi vet att lösningen för grekerna är att dra åt svångremmen och ta sitt ansvar. Min bild är:

De har ingen svångrem att dra åt, för den har vittrat sönder.

Kategorier:Kavalla2014