Så var det dags att köra till Märsta för ett trepartsamtal klockan 15.00. Vis av erfarenheterna från igår, klädde jag mig tunt. En blus och tunn spetströja och vita strumpor. Men det visade sig bli för varmt. Körde iväg kvart över tolv. Inga köer, så jag skulle komma alldeles för tidigt. Svängde av vid Stora Väsby ca 30 minuter senare. Köpte en kopp kaffe, satt i blåsten och solen i ryggen vid ett bord. Sitta i bilen var uteslutet. När väl det var gjort och jag tröttnade på att få håret i mun hela tiden, gick jag till bilen. Precis när jag skulle köra därifrån sneglade jag in i bilen bredvid. Det såg ut som föraren satt och sov. Jag gick ur, runt bilen och knackade på sidorutan. Han reagerade efter några sekunder, tittade på mig och tackade. Han förstod precis varför? Och jag kunde köra därifrån med förvissningen om att han måste hålla sig vaken. Visste ju inte heller om han väntade på någon eller helt enkelt var så trött av värmen. Körde vidare ut på E4:an. Svängde av vid Eurostop och vidare på 263:an tills jag kom till en rondell. Där skulle jag svänga av på tredje avfarten som var Vasallsgatan. Och så hände naturligtvis något oväntat. De hade grävt upp vägen, gjort om, så jag blev stående framför grusig väg med avspärrningar, som inte såg farbar ut. Några tutade och tre bilar körde om på höger sida och jag följde med dem. Kom sen till en korsning som jag inte heller visste åt vilket håll jag skulle köra, men följde känslan och körde åt vänster. Till slut kom jag fram till Vikingavägen 2 – där Arlandagymnasiet finns. Google.maps och gatuvy-funktionen är bra, men för 17 de får ju inte gräva upp vägarna. 🙂

Kom alltså alldeles för tidigt. Hittade den enda parkeringsrutan som var tom. Det är också märkligt att man (läs: jag) går fel. Hamnade på Arlandagymnasiet Södra och skulle till stora receptionen. Och det var inte någon underdrift. Jag anmälde mig. Fick veta var det fanns ett fik och hade drygt en timme att slå ihjäl. Köpte en kopp kaffe och gick ut och satt mig vid några bänkar i skuggan mellan några hus. Men det blev så trist, så jag gick vidare. Kom fram till parkeringen där jag ställt min bil. Jag hade alltså gått runt hela huset. Hittade en bänk i skuggan och där det blåste skönt.

Det satt några elever på några bänkar framför mig i solen. Lugnt och skönt och riktigt svalt. Tiden gick rätt snabbt. Ringde studenten och jag fick gå runt i deras lokaler som är som restaurangkök. Och handledaren kom och vi satt i en matsal och samtalade till klockan var fyra.

Körde hemåt, men hamnade som vanlig i köer i 45 minuter och det var riktigt, riktigt varmt i bilen. Ibland fick jag sätta på ACn nivå 3. Och ändå räckte det inte. Men, till slut kom vi till Eugenia-tunneln och då släppte det efter den sista jobbiga backen. I det stora hela var det en jättefin dag. Skönt att det är varmt, även om vi är lite ovana. Det pustades överallt på gymnasiet, utom från eleverna. 🙂

Här kommer lite fler bilder. Ett fint gymnasium och fina omgivningar. (Klicka för stort format)

Parkeringen och ett samtal om den kommande studentexamen

En bakdörrsutgång

Utsikt från skolan på baksidan

Elever i samspråk mellan öppningen av buskaget

Kategorier:Skolbesök