Var ganska trött idag fredag när jag körde iväg till institutionen, många timmar innan jag skulle träffa mina studenter. Trots att jag sovit i minst 10 timmar i sträck. Jag ställde bilen i skuggan på parkeringen. Den plats som har skugga mest hela dagen. En kompensation för i torsdags då bilen stod i solen i flera timmar. Visst ramlar skräp ner på bilen, men hellre det än en kokhet bil. Men det var skönare väder idag och både dit- och hemresan gick fort och bra.

Läste igenom de tre uppsatsmanus en sista gång, som skulle föropponeras. Det blev lite tid över, men kl. 14. träffade jag studenterna. När vi började kändes det som om det skulle gå ganska fort, men efter en stund började vi komma in på en hel del saker. Min roll var att informera om hur något kunde uppfattas, att tiden skulle hållas – dvs. att inte grotta ner i detaljer som formalia, om det inte har betydelse för innehållet. Detaljerna i manuset brukar man lämna över till respondenterna efteråt.

Det blev ett bra övningstillfälle. De fick öva sig i att opponera en uppsats och att försvara sin uppsats. Och få förslag på hur de skulle kunna förbättra uppsatsen.

På lärarprogrammet då de flesta blir klara samtidigt, är det mer praktiskt möjligt att anordna sådana tillfällen än vad det är på magister. Men det gick bra den här gången då tre var på samma nivå. Och jag hoppas det skall kunna bli möjligt under fler terminer framöver. Det var uppskattat av alla närvarande. Förhoppningsvis förtar det lite av dramatiken som de flesta känner inför opponeringen. De som var med som publik får inspiration.

Men det blir lång väntan innan de får veta att deras uppsats får ett godkänt betyg. På onsdag skall de sända ut sina manus, sen vänta en vecka och  därefter opponering där seminarieledaren är ordförande. Därefter har examinatorn en viss tid på sig innan bedömningen blir färdig.

Kategorier:Vardagen