Efter 16 år som universitetslärare fick jag möjlighet att göra skolbesök på ett antal gymnasier i Stockholms län. Det blev inte som jag förväntade mig – det blev mycket bättre. Inför det första besöket var jag ganska nervös, men redan under det andra hade nervositeten försvunnit. Det har varit mycket givande och bemötandet var genomgående mycket bra. Mina intryck är att det är god stämning på de olika gymnasieskolorna. Det var en bra avslutning i fredags då jag fick vara med om en avslutning och utspring (även om jag inte såg själva utspringet då vi satt upptagna i samtal).

För några år sen fick jag besöka Johan Kant på Vikingaskolan, vilket gjorde ett bestående intryck. De här besöken kommer göra detsamma. Jag försökte för några år sen komma på besök, men då ville ingen ta emot mig. Då var inte någon som svarade på min förfrågan. NU skedde det i anslutning till en pågående VFU-kurs och då blir det annorlunda. Jag undervisar uteslutande på kurser i vanliga fall, där det är praktiskt omöjligt att göra besök, då vi har många studenter under en och samma period.

Vi behöver komma ut i den verklighet som vi förbereder våra studenter till, även om vi för att använda Vygotskijs begrepp lånad erfarenhet, blir kompenserade till en viss del. Men, det är något helt annat att åka ut, träffa personal och den blivande läraren på plats. Liksom vi behöver känna på hur det är att vara student, då vi förstår våra egna studenter på ett annorlunda sätt. Vi kanske tror att vi kommer ihåg hur det var, men … tro mig! Det gjorde inte jag helt och hållet. Försvara en uppsats eller redovisa ett arbete, som student gör mig riktigt nervös! Medan undervisningen inte gör mig nervös öht.

Det har varit mycket lärorikt och faktiskt riktigt roligt!

PS! Samtalen över telefon var också givande, lärorika och roliga! DS!

Kategorier:Skolbesök