Satt länge i natt och korrektur- och språkgranskade. Klockan blev över halv ett innan jag kom i säng.

Idag gick jag en morgonpromenad till närbutiken nr 2 och gick en runda och tillbaka. hem och träffade värdinnan som kom med ett fat med kakor. Sen dess har jag suttit framför datorn och kommit till slutet av första boken (manuset). Kanske jag läser det en gång till i pdf och med annat typsnitt för att vara helt säker. Hur mycket jag nu kan vara säker överhuvudtaget. Men, jag har läst och hört talas om att det inte behövs mycket för förlagen att de ska lägga manus åt sidan. Det verkar som om det är viktigare med språk, korrektur, första kapitlet än historien i sig för en debutant. Och visst de får in många manus. Så de får väl göra dessa urval. Sen har jag svårt att veta vad som gör att de förkastar ett manus utan att läsa det. Egentligen är det totalt ointressant att gräva i varför. Jag kan inte skriva en bok efter hur förlagen bedömer. Då blir det som under de sista åren som handledare, att man nästan var tvungen att handleda efter vilken examinatorn det var och hur den bedömde. Eller handleda efter en matris. Jag slutade handleda när det blev så.

När det gäller att skriva böcker kan man ju inte utgå från någon mall. Jag tycker det, men ändå är det som om det här kryper in under skinnet på en, att varje ord är så viktigt, så viktigt., att allt står och faller med för många ”onödiga” ord, eller borttappade småord. Jag kan inte göra mer nu. Det får bli som det blir. Jag räknar med som jag har gjort förut, att manuset blir refuserat. Under tiden jag får det beskedet fortsätter jag korrekturläsa och språkgranska den andra boken. 🙂 Den har legat på is ett tag, så det ska bli riktigt kul att gå igenom texten.

Lite bilder från morgonens runda.

Kategorier:Aten, Från manus till bok, Saloniki/Kavala 2023