På fem minuter var åskan över oss i gårkväll, efter att det började blåsa kraftigt. Innan den kom över oss, satt vi på trappen mot gatan och pratade. Vem dyker upp, om inte en katt som liknade Siri, bakom en buske och staketet. Jag lockade på henne. När hon fick syn på mig, syntes det att hon kände igen mig. Hon såg mig rakt in i ögonen, jamade och kom fram. Klart hon känner igen sin fodermatte. MEN, hon är så mager. Hon verkar ha fått ungar igen. Hon höll sig lite på avstånd, klagade lite, men försvann sen. Hon och några katter till får torrfoder utanför grinden, sen en vecka tillbaka. Jag tittade runt knuten, men såg inte till henne. Hon verkade inte speciellt hungrig.

Uppdat. På eftermiddagen idag, när jag satt på trappen, kom hon springande och jamande, när hon fick syn på mig. Hon burrade upp svansen och hela ryggen, när jag kom ut med maten. När hon ätit klart kom hon upp till mig. Mätt och fin.

Halv nio slog blixten ner i huset, vilket framkom idag. Förstörde husets dator och wifin slutade fungera. Jag trodde det redan igårkväll. Andra var mer osäkra, men det kan inte vara på annat sätt. I vissa rum, utom i två fungerade inte wifin, men en expert kom och fixade det idag. Datorn tog de med sig.

Jag har aldrig varit så nära ett blixtnedslag tidigare. Vi satt en bit ifrån fönstren, och först kom en blixt från vänster rakt ner mot terrassdörren och sen den verkligt starka från höger. Ljudet var skärande, gällt, metalliskt, och lät som om glas gick sönder. Allt blev vitt. Elen var intakt och allt var helt i huset. För övrigt var det en snäll åska. Den höll i sig några timmar, inte en hel natt som har hänt ett antal gånger, samt förstörda glasbord på terrassen, träd som slits upp från marken. Åska från fyra väderstreck. Men, jag har aldrig varit med om det som hände igår.

I förmiddags var det ganska svalt här uppe. Men, jag tog ändå taxi ner till stan, tog ut pengar, köpte cigaretter och handlade mat. Sen besökte jag MeliArtos, tog en cappucino och ett muffins. Inga covidpass eller andra restriktioner. De har även ordnat så folk inte ska kunna gå mellan borden. Trivsamt.

Tog taxi upp. Chauffören höll upp dörren, vilket de flesta inte gör. Men sen blev han stressad av vissa bilister, tutade på fotgängare, röt och skällde nägra gånger. Men kanske var han mest stressad av värmen. Det var som en bastu i bilen. Han hittade inte helt och hållet till huset, så jag fick hjälpa honom 🙂 . Jag blir full i skratt när de blir arga över att andra inte är ur vägen.

Vi är få i huset och kommer bli så i två veckor. Sen får vi se om det rasslar till och blir fullt igen. Vi är tre stycken, som bor på gatuplanet, vilket bidrar till att vi får lite sällskap. Själv upplever jag att det är lugnt och fridfullt.

Nu håller jag tummen att wifin, inte slås ut av ett nytt åskväder under helgen. Fast, man överlever värre saker än det.

Kategorier:*Kavala 2022*