Under några dygn har det varit en jobbig värme, då varje ansträngning bidragit till att det klibbat och kläderna nästan suttit fast på kroppen. Jag brukar inte svettas så mycket. Det var inte så varmt, men hög fuktighet. Och det kändes lite bättre. Men igår skulle jag ner till stan. Var i valet och kvalet om jag skulle gå ner eller inte. Tur att jag bestämde mig för taxi. Det var som en bastu därnere. Senare på kvällen blev det åska och ösregn. Åskan gick mest runt och det lät som om det var krig. Somnade tidigt och nu är jag uppe sen klockan sex.

När jag kom ut i köket igår var det en talgoxe som tagit fel och flugit in. Den slog i det andra fönstret och blev sittande på bänken intill spisen. Då jag försökte få den att flyga ut genom att öppna fönstret misslyckades den och hamnade på golvet och skrek. Tog en sked och fick upp den på bänken till fönstret den kom in i, och sen ut på fönsterblecket och där blev den sittande alldeles orörlig. Jag försökte få den att röra på sig. Det gick inte alls. Den satt där och tittade på mig med öppen näbb. Jag gav den vatten och lite bröd. Ingen reaktion. Tog några kort från den ena till den andra sidan för att se om det blev någon. Inte till en början men efter en stund. Gick därifrån ett tag och kom tillbaka, då jag tänkte att den kanske var bedövad eller chockad och behövde tid på sig att återhämta sig. För det var riktiga smällar den fick. Då, var den mer rörlig och näbben stängd. Jag viftade lite med en svamp och den flög upp i ett träd och kvittrade. Tackade den för hjälpen eller blev den lika lycklig som jag? Troligen det sista 🙂

Igår efter ett besök i närbutiken gick jag in i kyrkan. Den ser inte ut så mycket ut utifrån, men interiören är fantastisk. Hade tyvärr inte kameran med mig. Men det får bli en annan gång.

Vaknade tidigt nu på morgonen efter att ha sovit fler timmar än jag brukar göra. Gick ut på terrassen. Det blåste friskt efter ovädret. Det här var precis vad vi levande varelser behövde, djur, fåglar, insekter och människor. En ordentlig urladdning. Åskan var över oss en stund. Sen försvann den bort. Borden ställde vi intill väggen ifall det skulle bli storm.

Har nu sex dagar kvar i Grekland för den här gången. Det är lite dubbla känslor. Vill inte åka hem än, men i och med att jag vet att det är ett måste kan jag känna – Låt det bli gjort, så behöver jag inte tänka mer på det. Det är alltså lite svårt att koppla av som man kan om det är åtta veckor kvar 🙂 . Har en del att fixa hemma och det börjar jag se fram emot. Det är väl ett sätt att klara av övergången till det vardagliga svenska livet. För övrigt händer inte så mycket här. Vi är några stycken som vistas en del i huset. Vi träffas ibland i köket och då och då ute på terrassen. För min del är det en jakt på ställen jag röka på utan att störa någon. Två gäster från tidigare år Kerstin och Hans som är aktiva i Kavallahusets vänner är här. Alltid roligt att träffa dem. De bor på övervåningen, men kommer ofta ner. Trevligt.

Kategorier:*Kavala 2019*, Aten, Nauplion