Odos Aimilianou 24

Fortfarande ryggvärk, men den är inte lika intensiv. Förhoppningsvis blir jag bra till avresan om 11 dagar. Den här gången kan ”att resa med lätt bagage” bli verklighet, om värken inte blir bättre för då kan jag inte ha med mig så mycket. Det får bli det viktigaste. Mycket kan köpa när jag kommer ner, billigare också. Datorn är dock ett måste. Men, jag är optimistisk. Ryggen kommer bli bättre!

Innan jag reser har jag ett uppsatsseminarium, ett lärarlagsmöte och ett kursansvarigmöte, samt en hel del om-examinationer att bocka av. Men det är bara elva dagar kvar, samtidigt som jag tänker – det är ju faktiskt elva dagar kvar, så jag hinner med det jag skall göra, men lite körigt blir det från den 2 – 9 juni. Men sen bär det av till Arlandastad och sen dagen därpå till Saloniki via Köpenhamn.

En sak jag har märkt om mig själv är att min äventyrlighet att ha öppen hemresa, får mig ibland att söka febrilt efter att fylla dagarna efter min vistelse i huset. Trots att det är äventyrlig jag vill vara, att inte veta vad nästa stop blir. Även om det är frestande att skriva till Kavallahusets indentent och boka några veckor till (för att vara på den säkra sidan), har jag bestämt mig för att inte göra det. Men, det kan förändras!

Mitt liv har blivit för invant och rutinen börjar ta över, t.o.m när jag reser till Grekland. Men, kan ju en del tänka – åk till ett annat land, Italien för att ta ett exempel. Nej, jag vill resa dit så mycket jag kan, och resa runt. Såg på TV om de olika stegen att nå sitt mål, och kanske ändra sitt liv. Steg 1 – Byte av miljö, Steg 2 – Idé, Steg 3 – Upprepning, Steg 4 – Tajming och Steg 5 – Mod. Var befinner jag mig nu? Mellan steg 4 och steg 5. Och om jag skall vara ärlig så är det Steg 5 jag har att kämpa med. Trots att jag under hela mitt liv varit ganska modig. Mitt mål är att leva åtminstone sex månader per år i Grekland när jag går i pension (om jag inte får en storvinst :-)) – Det är idén. Upprepningen är att jag reser ner om och om igen, för att se hur det känns att börja leva där. Tajmingen är inte helt rätt just nu, eftersom jag har min utkomst i Sverige. Måste ut ur Kavallahuset, för det ger mig trygghet och en ovisshet om jag kan skapa ett liv i t.ex Kavala utan den tryggheten. Men i år kanske det inte blir möjligt. För sent att boka lägenheter. Visst känner jag mig trygg redan nu, men det kan bero på närheten till huset, samt att jag varit där för korta tider. Om man vet att man skall åka hem efter en viss tid! Men hur är det att leva i Kavala i en lägenhet utan något nätverk alls. Det är en hel del utmaningar!

Är jag beredd att flytta ner permanent, säga upp eller hyra ut min lägenhet, lämna Sverige! Nej, jag är för mycket svensk, trots att jag ibland faktiskt skulle vilja göra det. Men, att vistas sex månader per år i Grekland är inte så illa.

Eller hur?

Uppdat. På grund av min ryggvärk som inte tycks bli bättre, får jag tänka om gällande mina planer. Tror att fallet på svanskotan fick något i att komma i olag.

Kategorier:Kavalla 2017