När man vistas många veckor under flera gånger, är mycket välbekant men det finns alltid mer att upptäcka. Men, som under tidigare vistelser i Kavala är det inte lika angeläget att berätta om det vardagliga, dvs. att man går till affären och handlar, eller hittat goda kakor på ett bageri eller att det finns katter överallt mm. Därför har bloggen varit oskriven. Men jag vill rekonstruera dagarna från att jag lämnade Anatolia i måndags till igår kväll.

Tog alltså adjö av Anatolia hotel, som troligen såg mig allt annat än icke-virrig. Det var jag som försökte under frukosten få fram att jag bodde på 802 (när det egentligen var 208)när det endast är fyra våningar högt, inte upptäckte saker framför näsan på mig, och den som inte lyckades klara av att begripa blockering av en natts vistelse, som sen skulle annulleras och inte upphävas efter flera dagar. Jag var rädd för att ha övertrasserat. Det var även jag som fastnade i snurran första dagen och när jag reste gick in i den med allt bagage och axelväskan fastnade. Efter flera försök lyckades jag komma ur den. Nåväl! Den enda ursäkten var trötthet.

Åkte till KTELs busstation, fick en plats på 11-bussen via peramou och den var inte försenad. Kom till Kavala halv ett, tog en taxi till Galaxy och fick betala 4.60 för att åka 200 meter. Med mitt tunga bagage fanns inget annat alternativ. Vid tre-tiden tog jag en taxi upp till Kavallahuset för att hälsa på Elisabeth (indententen). Hon föreslog att jag kunde arbeta i huset några timmar till på fredag och bjöd mig till kulturkvällen på onsdagen. Handlade och tog det relativt lugnt på kvällen.

Morgonen därpå åt jag frukost i hotellets takvåning. Varmt och lite rörigt men en fantastisk utsikt över gamla staden, havet och delar av hamnen på höger sida. Vilket också är den utsikt jag har från rummet. Sen gick jag till Zara för att handla lite kläder, fann två par byxor för 35 euro. Och gick sen runt i kvarteret för under några timmar slappa på balkongen i solen. Åkte sen upp till huset och träffade en del av gästerna som bor där nu. Alla utom en åker hem i dag och i morgon. Hälsade på Stella och på Omorphi. Arbetade några timmar. Gick ner, köpte kakor i ett bageri. Satt på balkongen och jobbade sen hela kvällen.

Var hemma igår, jobbade, satt på balkongen, gick en runda. Tills jag fixade lite till kvällens kulturkväll (om den i nästa inlägg).

Ja, så såg mina dagar ut -det händer inte så mycket. Men, det är annat som gör det hela värdefullt och som är svårt att förmedla fullt ut. Stämningen, livet i hamnen. Båtarna som kommer in och går ut. Båten som kommer i samma tid varje morgon med ett hundratal måsar kring och på den. De verkar släppa en del mat då många är i vattnet bakom den. Promenaderna på gatorna och i lundarna. Människorna, som vandrar, bråkar med varandra och två hundar som är kompisar, och tillochmed trafiken. Och alla butiker, små som stora. Och den vänlighet och omtanke som alla visar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier:Kavalla 2017