Månad: april 2017

När man vistas många veckor under flera gånger, är mycket välbekant men det finns alltid mer att upptäcka. Men, som under tidigare vistelser i Kavala är det inte lika angeläget att berätta om det vardagliga, dvs. att man går till affären och handlar, eller hittat goda kakor på ett bageri eller att det finns katter överallt mm. Därför har bloggen varit oskriven. Men jag vill rekonstruera dagarna från att jag lämnade Anatolia i måndags till igår kväll.

Tog alltså adjö av Anatolia hotel, som troligen såg mig allt annat än icke-virrig. Det var jag som försökte under frukosten få fram att jag bodde på 802 (när det egentligen var 208)när det endast är fyra våningar högt, inte upptäckte saker framför näsan på mig, och den som inte lyckades klara av att begripa blockering av en natts vistelse, som sen skulle annulleras och inte upphävas efter flera dagar. Jag var rädd för att ha övertrasserat. Det var även jag som fastnade i snurran första dagen och när jag reste gick in i den med allt bagage och axelväskan fastnade. Efter flera försök lyckades jag komma ur den. Nåväl! Den enda ursäkten var trötthet.

Åkte till KTELs busstation, fick en plats på 11-bussen via peramou och den var inte försenad. Kom till Kavala halv ett, tog en taxi till Galaxy och fick betala 4.60 för att åka 200 meter. Med mitt tunga bagage fanns inget annat alternativ. Vid tre-tiden tog jag en taxi upp till Kavallahuset för att hälsa på Elisabeth (indententen). Hon föreslog att jag kunde arbeta i huset några timmar till på fredag och bjöd mig till kulturkvällen på onsdagen. Handlade och tog det relativt lugnt på kvällen.

Morgonen därpå åt jag frukost i hotellets takvåning. Varmt och lite rörigt men en fantastisk utsikt över gamla staden, havet och delar av hamnen på höger sida. Vilket också är den utsikt jag har från rummet. Sen gick jag till Zara för att handla lite kläder, fann två par byxor för 35 euro. Och gick sen runt i kvarteret för under några timmar slappa på balkongen i solen. Åkte sen upp till huset och träffade en del av gästerna som bor där nu. Alla utom en åker hem i dag och i morgon. Hälsade på Stella och på Omorphi. Arbetade några timmar. Gick ner, köpte kakor i ett bageri. Satt på balkongen och jobbade sen hela kvällen.

Var hemma igår, jobbade, satt på balkongen, gick en runda. Tills jag fixade lite till kvällens kulturkväll (om den i nästa inlägg).

Ja, så såg mina dagar ut -det händer inte så mycket. Men, det är annat som gör det hela värdefullt och som är svårt att förmedla fullt ut. Stämningen, livet i hamnen. Båtarna som kommer in och går ut. Båten som kommer i samma tid varje morgon med ett hundratal måsar kring och på den. De verkar släppa en del mat då många är i vattnet bakom den. Promenaderna på gatorna och i lundarna. Människorna, som vandrar, bråkar med varandra och två hundar som är kompisar, och tillochmed trafiken. Och alla butiker, små som stora. Och den vänlighet och omtanke som alla visar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kom i går sen eftermiddag till ett litet kyligt Saloniki och till Anatolia hotels, som är ett fint litet hotell på Odos Lagkada och trevlig atmosfär. Utanför en större gata, men inte så mycket trafik. Rummet är ljudisolerat så jag hör inte så mycket av den . Nu är det förmiddag, men jag vaknade redan kl. 6 och det var 2 grader varmt. Åt frukost och gick sen till en kiosk och köpte cigaretter vid åtta-tiden. Solen har vaknat till och det har nu blivit varmare, men fortfarande är det svalt och faktiskt skönt, då jag inte fryser som hemma. Nu är det 12 grader och soligt. Vad mer kan man begära? Har sovit gott i en skön säng, men är fortfarande trött (dock på ett annat sätt än hemma). Planerar att åka till Vita tornet senare, men är osäker på om jag orkar. Vi får se!

I fredags körde jag till Arlanda stad och när kom dit upptäckte jag att hela gallerian hade flyttat. Det var en fiskeaffär och Ö.B. kvar än så länge, som sålde ut. Och så hotellet förstås. Men besviken blev jag, då jag räknat med att köpa lite mer kläder och även gå runt i andra butiker, vilket även andra blev. Mitt nedstämda humör som jag kom med blev inte bättre och tanken på att åka till Saloniki var inte så hög. Ibland fick jag en känsla av lycka, men mest kände jag olust över hela situationen. Men, så intellektualiserade jag det hela och tänkte att det som styrde det hela var humöret (inte minst av de iskalla vindarna. Åka skulle jag i vilket fall göra!

Olustig över att flyga också, då det var starka vindbyar, regn mm. Men morgonen dagen därpå var solig, men det mulnade på. Kände en viss olust men det lättade en aning på Arlanda. Dock var det rätt rörigt. Bagagebanden fungerade inte och en del annat. Det var rörig boarding också, men konstigt nog lyfte vi bara 10 minuter senare. Men, väl på planet började allt kännas riktigt bra. En kvinna som heter Ria och hennes ettårige son Gregoris satt bredvid mig. Hon var i ett helt sällskap som också reste i SAS plus (dvs. rad 1-3) och det blev mycket trevligt. De skulle vara i Saloniki i tre månader (avundsjuk jag?). Jag var omgiven av greker och jag blev lugn. Vet inte vad det beror på att de har en sådan inverkan på mig. Kanske för att de är så avslappnade. Turbulens hela vägen upp, men jag har varit med om värre, så det gick bra. Det kändes som att åka på en tvättbräda. Men jag blundade hela vägen och andades lugnt i fall det skulle bli värre. Vid nerflygning var det kraftigare turbulens, men inte som förra gången och Ria sa att det alltid är så, vilket jag började ana, för ingen kan ha en sån otur att alltid råka ut för det. Det är så irrationellt allting egentligen, eftersom jag aldrig skulle gå in i ett flygplan om jag inte trodde att det skulle gå bra. Så varför vara orolig – egentligen? Men, under starten är det total tystnad (oftast, om inte ett litet barn skriker). Men det är väl reptilhjärnan som protesterar mot att inte längre ha fötterna på jorden. Det är fantastiskt när man tänker på saken att man flyger i planets hastighet och är som högst i 11900 meter över marken som vi var igår. Ibland är det svårt att föreställa sig när man ser ett plan lyfta att man själv har suttit i ett flera gånger, men med skräckfylld förtjusning när man inser att man skall upp i ett inom en halvtimme. Men när jag väl sitter där, upplever jag det inte på samma sätt. Det är svårt att få en riktig uppfattning om hur högt det egentligen är. Om man skulle åka hiss upp, ja då skulle man få en uppfattning. Annat som jag aldrig upphör att fascineras över är att man byter miljö på bara tre timmar. Det är vad jag suttit i Stockholmstrafiken ett antal gånger. På samma tid kommer man ner till Grekland i restid.

Det var lite om igår. Tänker nu gå på en kortare promenad och se vad som finns i närmiljön!

 

 

 

 

Länge sen jag bloggade av flera anledningar. Sen i början av december har jag inte varit ledig i meningen att jag kunnat släppa jobbet överhuvudtaget! Inte ens när jag varit ledig. Det har hängt över mig. Är slutkörd. Under senaste dygnet har jag somnat så fort jag satt mig framför TVn och tröttheten känns i hela kroppen. Kanske för att jag kommit ikapp och kan slappna av.

Men nu åker jag till Saloniki och Kavala igen om en vecka, och kommer på detta sätt beskriva min tid där. Det blir endast i två veckor och jag kommer vara i tjänst. Skall besöka en del museum och platser, samt skriva på en artikel och på min bok som är klar, men har vilat sen i somras.

Bor två dygn i Saloniki, hotell i fyra dagar mitt i Kavala och en vecka i gästhemmet. Tänker besöka speciellt Vita tornet och Rotundan i Saloniki, och en del museer i Kavala och förhoppningsvis komma iväg till Philippi.

Vädret kommer vara dåligt för att vara Grekland, troligen som en svensk sommar, med sol, moln, regn och åska med temperaturer på högst 20 grader. Passar mig bra, då jag kan göra mer. Har haft lite ”otur” med vädret. Förra året åkte jag  juni för det brukar inte vara så varmt då, men då blev det värmebölja och – rekord på upp till 42-44 grader i tio dagar.

Följ mig och kommentera gärna!