Igår läste jag om Bronfenbrenner och av något skäl stod det fullständigare klart för mig än tidigare då jag undervisade på hans utvecklingsekologi,  att hans teori lutar sig på sociologiska teorier, fenomenologi samt ramfaktorer i enlighet med Dahllöf. Och Bronfenbrenner utgår från mikronivån och går mot sociologin, medan sociologin börjar från makronivån och går nedåt. Det innebär en viss skillnad. Jag brukar alltid betona när studenter kopplar ihop teorier som Bourdieu och ramfaktorteorin med Bronfenbrenner att denne utgår från ett individperspektiv medan Bourdieu från ett grupperspektiv. Det jag associerar hans ekologiska system till är totalisering. Och frågan är om vi verkligen är så fullständigt fångade eller om det nu är så, om vi har möjlighet att inte vara det. Dahllöfs ramfaktorteori, liksom Bourdieus visar i vilket fall att mycket styr, men att om vi är medvetna om det, också har möjlighet att förhålla oss till det och får därmed en viss kontroll. Medan utvecklingsekologin inte ger samma möjlighet. Men, jag skall tänka vidare!

Sen började jag läsa Homburger Eriksson och fastnade på första sidan, då han utgår från psykoanalytisk teori och om kriser i människans åtta åldrar, och att det handlade om hälsa visavi ohälsa. Det är viktigt att känna till detta, men denna teori känns märkligt ålderdomlig. Och även om den kanske inte är det, har jag svårt att ta till mig det tänkandet. Jag har svårt att se utveckling innehålla kriser. Att det alltid finns något negativt som hör ihop med något positivt.  Men jag har några veckor på mig att gå igenom texten.

Min tolkning är att teorier som utvecklingsekologi och psykoanalytisk/psykologisk teori kan skapa ett fyrkantigt tänkande kring utveckling mm. Och att det inte finns utrymme för tänkande kring variationer.

Det är mycket litteratur som ingår i kursen, men det handlar om att ställa perspektiv mot perspektiv, samt se förändringen från hur man såg på barnets utveckling tidigare och hur man ser på det idag.

På kvällen läste och bedömde jag en del enskilda uppgifter, som har till syfte att förbereda till själva examinationen, men också till en utveckling av det akademiska språket, samt kunskap om tolkning.

Kategorier:Vardagen