Hur förbereder jag mig inför seminarier? Det är något jag alltid gör. Men kanske på ett helt annat sätt idag, än för tio år sen. Det är även olika beroende av om jag haft det tidigare eller inte. Men i stort sätt är förberedelserna desamma, förutom att när jag haft ett seminarium flera gånger tar jag fram konceptet för det. Alla seminarier finns som små lådor som jag tar fram då det behövs. I dem finns allt jag behöver och jag behöver inte gå igenom allt i dem. Under dagen och kvällen före, går jag in i en mental förberedelse, som många gånger är visuell. För min inre syn ser jag mig själv i undervisningssalen. Ibland ser jag mig själv utifrån och ibland i mig själv. Jag ställer helt enkelt in mig. Och det känns att jag bottnar i det jag skall göra, men framför allt i mig själv. Det känns som om det bara är det som existerar just då. Och även om jag gör annat, finns det med samtidigt.
På morgonen då frukosten är avklarad, kaffetermosen och böcker, akt mm nerpackade i väskan och jag är på väg ner till bilen ser jag verkligen fram emot att åka och få träffa studenterna.
När det gäller en ny kurs, bottnar jag i min erfarenhet och tidigare kunskap om vad som brukar komma upp. Däremot inte i seminariet som helhet. Det är ofta en ny powerpoint-presentation som behöver prövas – Men jag har alltid ett manus, dock inte skrivet. Snarare som stolpar – men det känns ofta som om något sitter i kroppen, som något välbekant och som jag ser fram emot. Dagen för seminariet går jag alltid till undervisningssalen en tid före start. Fixar bänkar, kollar USB-minnet och att datorn fungerar tills studenterna kommer. Sen tar jag det lugnt, strosar omkring, pratar med kollegor och med studenter som kommer i förväg. Klockan tickar och snart är det dags. Salen fylls av studenter, det prasslar av kläder och papper, ett sorl som avslöjar att alla är på plats, några skratt och efter ett tag tonar ljudet bort och uppmärksamheten riktas mot mig. Ibland behöver jag hyssja till lite men oftast inte.
Sen är det bara att köra igång!
