Idag är det sorgeringning och som om det inte räckte, ackompanjeras den av ett tryckande deppigt väder. Fullt av besökande i kyrkan, samt i affären. Inte lika kaosartat som igår, men här råder inget kösystem. Det är bara att gilla läget. Har ju ingen brådska. Gick och letade länge efter en potatisskalare i källarplanet. Självklart var det på det sista stället som jag fann en. Inte lika bra som den jag har hemma, men det är ändå en skalare.

Innan jag gick ut idag, för allt var stängt till klockan 12 (utom kyrkan då), satt jag och fortsatte korrekturläsningen. Har delat på manuset så det blir Första och andra boken. Vi får se om något förlag vill anta det och om de i så fall anser att den första boken bör utökas med mer innehåll. Det känns ändå som jag är i början på slutet av första manuset. Märker att här får jag större inspiration än hemma. Bra att byta miljö och till en som man trivs i. Oavsett väder! Det ska regna nästan varje dag någon gång under de kommande veckorna.

Katterna har varit rätt osynliga idag. Ibland hör man en klagande katt eller någon som strosar runt. Men kanske de blir lika deppiga av sorgeringningen som en del av oss andra blir. Nu har den ringt i fyra timmar. Jag hör den på långt håll den här gången. Man vänjer sig så pass att rätt som det är så märker man av den, för man har inte hört den på ett tag. Men den är bedrövligt sorglig. I år blir den inte några nya bilder, då jag tog många förra påsken. Men någon blir det säkerligen när processionen blir av, fast då på marknivå. Vi får se.

Kategorier:Aten, Från manus till bok, Saloniki/Kavala 2023