Jag gillar när regnet smattrar på fönsterblecket, och idag är det en riktigt regnig dag. Tidigare om åren har jag irriterat mig över regn som håller i sig under längre perioder och växlande sol (10% sol och 90% moln). Då var varje gnutta sol viktig. Numera, efter sex grekiska somrar, och två vårresor, känns det inte lika viktigt, och bryr mig inte om det skulle bli en ”dålig” sommar. Nu blir jag avstressad, speciellt eftersom jag håller på att korrekturläsa min roman. När det regnar, eller är för kallt, finns det inte några krav. Förra veckans värmebölja var fin, men för varmt inomhus.

Sakta med säkert börjar jag gå in i en lugnare lunk, trots att jag under några dagar varit lite speedad. Det börjar även sjunka ner att jag inte har några som helst krav framöver och att allt kommer ske på mina egna villkor, utom om-examinationer, men det brukar inte vara så många. Men jag kan också ha varit speedad över den bild som ges av Sverige och vår strategi. Men idag fick vi i allafall ett erkännande från WHO. om att andra länder borde lära av Sverige gällande exempelvis tillsättande av coronakommissionen. Det behövs med tanke på att vi USA anses vara ett parialand och att våra närmaste grannar, m.fl. ser oss som farliga. Enligt de som bor i vissa länder, menar att media och regeringar skrämmer befolkning gällande svenskar. Vissa som bor i Norge har informerat att Sverige numera endast nämns i samband med smitta, samt att det förekommer ett visst hån, samt triumferande på sociala media. En tidigare epidemiolog har uttalat sig nedlåtande (”Det är synd om Sverige”) och ger oss uppmaningen att vi skall stänga ner. I Danmark har hån och skratt också skett, men nu handlar det mer om att Danmark tycks tro att smittan går åt ett enda håll. Skåningar vittnar om att det ”dräller” av danskar, som sitter på cafeer, går på gym och trängs på badstränderna. Kravet på karantän efter ett besök i Sverige finns inte för de hemvändande danskarna. Och idag läste jag något om att det kommit in ett ”danskt” virus i Skåne. Är det en variant av de olika typerna, som vi inte har i Sverige? Nåväl! Jag har mycket svårt att förstå våra grannar just nu. Sen har vi Grekland som inte heller kan bestämma sig. SAS har ställt in flertalet flighter, efter att de har ändrats sig. Jag säger inget om de vill stänga gränsen för svenskar, men den här obeslutsamheten är irriterande. Men, jag tänker så här: Positivt att de stänger gränserna, för då kan de inte skylla på Sverige, om det blir nya utbrott efter lockdown. Och tänker vidare att om jag ändå måste bära munskydd, riskera karantän på ett hotell om någon blir smittad eller följa restriktionerna, kan jag lika gärna vara hemma i Sverige. Här vet jag precis vad som gäller.

Annat som är en positiv nyhet är att 17-20% i Stockholmsregionen har antikroppar (WHO), och att IVA inte får in många varje dag numera. Danderyds sjukhus har inte fått in någon patient på två veckor. Dödstalen går stadigt nedåt. I Stockholmsregionen har det varit ett fåtal intagna under de senaste veckorna. Det går åt rätt håll. Testningen har ökat, vilket inte betyder nya utbrott utan om mörkertalet. Trots denna lite positiva utveckling finns alla restriktioner kvar, utom att vi får röra oss fritt i landet, och att vi följer dom. Trots det anses Sverige vara ett farligt och riskfyllt land. Men vi har sen den 9 februari haft lockdown light, vilket betyder att samma sak gäller i Sverige som i andra länder, men vi blir inte kontrollerade eller bötfällda. Nio av tio svenskar uppger att de följer restriktionerna. (Källor: FoHM och MSB) Inte så konstigt – vi blir påminda hela tiden om att det är långt ifrån över.

Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen