Vaknade tidigt i morse och bestämde mig för att passa på att åka och handla. Glad över regnet och den kyliga luften. Uppfriskande! Jag körde på tomma gator och vägar. Kom till ICA Maxi 7.30 och det var så tomt, så tomt. Det var fridfullt att gå där helt ensam en lång stund. Vid potatis- och grönsakerna var det några få som kom. De flesta hyllorna var välfyllda vilket det är så gott som varje gång jag åker dit. Men, mitt kaffe var tillfälligt slut hos leverantören, samt att mina smörgåsbitar (havre) inte fanns kvar. Däremot hade de kanelbullar idag. Vid kassan var det tomt, förutom en kvinna som egentligen borde ha gått till kundtjänst, men gick förbi mig och ställde sig framför kassörskan och väntade på att denne hade slagit in mina varor. Medan kassörskan ringde för att höra sig för. Jag fick stå två meter bakom. Men, vad skådade mitt norra öga? Det fanns handsprit. Har inte sett någon under alla månader.
På apoteket var det en man som trängde sig före för att ta en nummerlapp och precis när jag skulle trycka och hade fingret på knappen, tryckte han. När jag sa att jag var före, sa han att han stått och väntat utanför en halvtimme och jag gått direkt in. (Men hur skulle jag veta att han skulle hämta ut recept och kön börjar väl inte utanför?) Nåja, jag vek mig och sa: Det där var inte okey ändå. Du hade kunnat fråga! Jo, svarade han. För övrigt var de som kom efter mig trevligare och höll avståndet.
Ja, nu är det bara några dagar kvar, tills jag har varit i ”frivillig karantän” i två månader! Det har fungerat. Det jobbiga är inte att stanna hemma och undvika sociala kontakter, utan tankarna på framtiden. Hålla avstånd och hålla ut, har jag inte så stora problem med. Men, att leva i nuet, ta dag för dag, för att det inte är möjligt att planera något, skapar en känsla av tomhet när jag börjar tänka på framtiden. Orden ”Inte aktuellt” har jag aldrig någonsin uttalat tidigare. Det kunde var värre, men att ställa om är trots det något man måste ta steg för steg.
Men hoppet och tillförsikten finns kvar.
Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen
Lämna en respons