Dag 48


Nu är veckan slut och det är lördag igen. Jag har haft två ZOOM-seminarier och det sista igår på förmiddagen. Men jag har två frågestunder kvar. I torsdags hade institutionen Agora-möte på ZOOM. Roligt att se så många, som jag inte har sett sen den 9 mars. Jag tycker det har gått förvånansvärt bra, förutom att jag känner mig obekväm fortfarande. Det besvärligaste är att se sig själv hela tiden, även om jag är på en liten ruta, när alla studenter är inne. Men det är en vanesak. Annat som har tagit tid är att jag har fått göra om en del pptx-presentationer som inte fungerar så bra. Det jag saknar är kontakt i det fysiska rummet. Framför datorn blir jag sittande och även om jag står upp när jag spelar in korta presentationer utan att studenterna är närvarande. I seminariesalen står och går jag. Sitter nästan aldrig. Allt går långsammare och känslan av att tiden inte räcker till är påtaglig. Sen är det en annan puls på universitetet, som jag saknar. Studenter överallt, liv och rörelse. Samtal med kollegorna. Men, i nuvarande läge känner jag stor tacksamhet över att vi har det här verktyget och att jag kan träffa studenterna online! Det bästa är att studenterna kan fortsätta med sina studier, examineras och få sina betyg då de kan fortsätta sin utbildning utan avbrott. Jag har haft en mycket trevlig och förstående studentgrupp.

Och kvart över tolv i går, när seminariet var över, kände jag plötsligt en tomhet. Men på kvällen började jag känna av att nu kan jag slappna av och börja med annat som jag inte har hunnit med, på grund av merarbetet med ny kurswebb och omställningen till distansundervisningen.

Har ett seminarium kvar under vårterminen, den 19 maj, sen är all undervisningstid för mig över då jag endast har kvar min tjänst fram till den 31 augusti. Men examinationer kommer jag arbeta med. Det känns mycket konstigt att börja se en annan tillvaro framför sig. En som innebär att styra helt och hållet över sin tid. Men Corona har ställt till det, så jag lägger inte upp några större planer. Tar dag för dag och vecka för vecka och hoppas på det bästa. Men i vilket fall behöver man rutiner. Under kursen har jag haft en speciellt arbetsplats hemma. Jag gör mig i ordning som jag brukar göra när jag åker till institutionen. När jag kopplar av med att läsa eller ser på en serie flyttar jag datorn till soffan, för då jobbar jag inte. På det sättet blir det en struktur på dagen. Annat som är viktigt är att gå upp ungefär samma tid varje morgon och lägga sig i god tid (vilket jag dock inte är bra på) varför det alltför ofta blir dålig sömn. Men då kan man ta en tupplur under dagen.

Nu är det lördag och jag kommer sitta och arbeta med min roman.



Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: