I dag är det den 25:e dagen som jag har distanserat mig socialt, sen ett antal studenter kom och var sjuka den 9 mars, dagen före vi fick veta att det blivit inhemsk spridning. Då jag hade undervisningsfritt två veckor framför mig stannade jag hemma, med undantag för att åka och handla och åka till verkstaden för att kontrollera något i min bil. I samma veva stängdes SU och vi ställde om till distansundervisning. Jag arbetar mycket hemma och har vissa rutiner. Den biten har det inte varit några problem med, men det är känslan av en begränsad frihet. Den är inte självvald. Men, tiden går och till slut hittar man andra sätt att vara social. Istället för att maila, ringa och tala med kollegor eller mötas i ZOOM.

I början läste jag allt om vad som hände, men har begränsat informationsflödet, då det till slut blev för mycket. Under första veckan, drömde jag till och med om virusets framfart. Vad jag mer har börjat göra är att på kvällen titta på program som ger en känsla av normalitet. ju längre bort från verkligheten, desto bättre. Ett sätt att stänga allt ute.  Jag lägger också mer tid på att laga i ordning måltider, inte endast för att bli mätt, utan ett sätt att njuta av maten. Annat är att jag tänker mer på att vara sparsam, ta tillvara på rester och att tänka mer på vad jag äter. Alla de där små sakerna har blivit så mycket viktigare nu. Varje dag får jag en stunds corona-känning, trots att jag hållit avstånd, inte varit nära någon som har nyst eller hostat, och jag har kört bil till affären och valt tider då det varit ont om folk. Stressen som jag levt med sen länge har blivit lägre. Mår helt bra gör jag inte, men vem gör det?

Social distansering skulle också kunna bidra till att en spindel blir ett sällskap, för någon som egentligen inte alls tycker att de är roliga att ha inomhus och kanske hellre vill ha en annan typ av sällskap. Jag håller ett öga på den, för helst vill jag inte ha den där. Men nu har den kommit till ro i en hörna längst upp mot taket och faktiskt lyckats med att väva början av ett litet nät. Försökte i och för sig, få ut spindeln då jag först såg den mitt på väggen, men misslyckades. Får se vad jag gör med den, men just nu vill jag inte störa den.

Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen