Kom till Kavala tjugo över tre igår. Då var det 19 grader, men temperaturen sjönk senare. Det tog lång tid att komma ut från Saloniki, på grund av mycket trafik och många rödlysen. För övrigt var resan rofylld (när vi väl kom ut på motorvägen). Åkte taxi upp till Odos Souliou, med en taxichaufför som inte visste var den låg. Det roligaste var att han sa när jag kom till hans bil – Souidiko spiti? Vi hittade till slut. Värre var det när jag senare tog taxi efter att jag handlat i centrum. Då var det mörkt och det var svårt att se. Ett missförstånd om vilken gata som låg nedanför Odos Galinou bidrog att vi snurrade runt ett tag. Till slut körde vi in på Galinou och han körde sakta. Det var ursvårt att se i mörkret. Men, då upptäckte han problemet. Souliou är så gott som bara trappor och korsar Galinou och Odos 16is Taxiarchias. Så var det med det. Nu vet jag till nästa gång jag åker taxi. Det verkar inte vara en gata som många tar taxi till. Kanske de anger en riktig gata och en trappgata :-). Tänkte gå till kvartersbutiken, men det var för mörkt och och på just Galinou är det speciellt det. Den är dessutom slingrande. Man vet aldrig när en bil dyker upp bakom en sväng. Vågade inte! Gick dit idag på morgonen och det blev ett glatt återseende.

Lägenheten är fin, men det är lite för kallt i den. Och lite saknas, som knivar, och en papperskorg, men det är småsaker. Skön säng! Lite bättre idag, då det inte blåser från havet. Det är rofyllt. Jag känner inspirationen komma tillbaka efter månader. Nu känns det som jag kan börja skriva igen.

Vädret då? Ja, det är vinter, kyligt men luften är frisk och det går lätt att andas. Luften känns ren! Kanske är det bergstrakterna som gör det. Känner mig friskare än jag gjort på länge, trots att jag fortfarande är lite trött. En annan sak är att frukt och grönsaker är fräschare och smakar mer än på sommaren. Inte så dumt att vara här under den här årstiden, tycker jag än så länge.

När jag satt ute på balkongen igår på kvällen upptäckte jag en välbekant siluett sticka upp ovanför husen. Vad skådar mitt norra öga om inte fönstren i arbetsrummet på svenska husets ena gavel. Om det hade varit öppet, hade vi kunnat vinka till varandra. Hunden som låter som en avgrundsande verkar bo i närheten där jag bor nu. Tycker jag känner igen skallet. Han hörs inte så ofta nu. Kanske är inomhus mesta tiden. Det var den hunden som skrämde oss när vi var ute och vandrade. Det finns en Varning för hunden-skylt. Några katter har jag hört. Fler har jag sett. De är lugnare dom också. Kanske kylan dämpar känslorna! 🙂

Ja, det var allt för denna gång!

Kategorier:Kavala/Saloniki Jul och Nyår 19/20