Två möten, tre berättelser!


Var på väg till Vita Tornet. Äntligen tänkte jag, men när vi kom fram såg det stängt ut. Åkte till Plateia Aristotelous istället. På vägen dit nämnde jag att förra året ramlade jag utanför vita tornet och i år är det stängt. Det är något med det vita tornet. Får försöka i morgon. Men jag fick en trevlig pratstund med den unga taxichauffören. Vi talade lite om lägenhetspriserna i Stockholm, samt om möjligheten att hyra hus, då han frågade om det. Jag sa att det är ett bra land att leva i, men allt är mycket dyrt. Han besökte Norge för fem år sen, berättade han. Mycket vackert land och alla var så trevliga. Ja, sa jag. Trevligare än svenskarna 🙂 [för det är dom ju, eller hur?] Sverige och Norge är desamma, sa han. Det är samma kultur. Men det han var mest imponerad över var att alla, även de yngsta kunde engelska.

Väl framme på torget, sökte jag upp Public (där jag köpte den nya datorn i somras) och fick hjälp av en expedit att hitta lättlästa böcker. Det blev en barnbok och en novellsamling. Strosade sen omkring ett tag. Och så taxi tillbaka. Då började jag samtalet med just böckerna. Även han frågade var jag kom ifrån. Sen började han tala om krisen och hur den påverkat det grekiska folket. Samtalet startade genom att jag sa att grekerna talar för fort. Han sa att det var för att de är glada mm. Men, sen berättade han att under de senaste fyra månaderna har alltfler blivit hemlösa. De förlorar sina arbeten och sen kan de inte betala hyrorna. Det är svårt, sa han. Sen började han berätta om sin egen situation. Jag var försäljare i trettio år och fick gå. Trettio år! Nu kör jag taxi. Jag är gift, har två söner och en bostad som kostar. Men vet inte hur det kommer bli framöver. Men, fortsatte han! Vi ler och försöker vara glada.

Två män, en ung och en medelålders, som delger två olika berättelser. Den ena om vår granne Norge och den andre om krisen i Grekland. Kanske på grund av att den yngre har möjligheter, trots allt, att flytta (kanske till Norge), medan den andra har familj och färre möjligheter. Denna historia är inte unik. Har träffat flera greker, som arbetar exempelvis i Tyskland några år och sen flyttar tillbaka. Andra som bor på två platser. Vissa flyttar till Sverige. De flesta som längtar efter att få stanna i Grekland och att det skall bli bra. Men, med tanke på att allt fler har blivit hemlösa på grund av att de förlorat sina arbeten, visar ju att situationen inte har förbättrats (utom kanske för vissa grupper). Men här talar vi om arbetarbefolkningen. Ungefär tjugo procent av befolkningen (lite äldre siffra).

Tillbaka på hotellet hämtade jag mer pengar (då matpengarna gick till böcker). Utanför supermarket stod en lite äldre tunn kvinna, som såg tärd ut och tiggde. Jag tänkte ge henne lite, när jag kom ut från affären. Men då var hon inte kvar. 😦 . Dumt av mig att vänta. Kvinnan har en egen berättelse, den som även den medelålders mannen berättade om. Hemlösheten!

Så, även om jag aldrig besökte vita tornet idag, var resan ändå värdefull på många sätt. På en och samma dag, fick jag ta del av tre berättelser. Den ena gjorde mig glad, de övriga ledsen.



Kategorier:Kavala/Saloniki Jul och Nyår 19/20

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: