Även om jag blir trött ibland av att släpa och lyfta tunga bagage, känns det bra när jag klarar av det. Ibland får jag hjälp och den tar jag självfallet emot. Viss självbevarelsedrift har man ju! Men varför gå upp halv fem på morgonen, efter fyra timmars sömn och ge sig iväg kl. 6 till OE för att ta tåget från Saloniki till Drama och sen buss till Kavala. När det går bussar en gång i timmen och expressbuss som bara tar två timmar några gånger per dag? Men idag tänkte jag vid något tillfälle att jag utsätter mig i onödan, som när rulltrappan inte fungerade i Saloniki och jag knappt kom upp, annat än att ta ett steg i taget. Men vad gör man? Om man inte vill be dom som ser att det tar tid, men inte erbjuder sig. Men det tar emot. Någon stolthet har jag ju kvar i alla fall. Sen finns det vissa som t.ex. på Arlanda, men även många greker som gärna hjälper till, med både bagage men även med att se till att man hamnar rätt. För, även om man vet att tåg går från plattform 2, så står det två tåg. Men vilket är det? Men det är alltid någon som vet. Det är inte som i Sverige, att det ges information på plattformerna.

Jag checkade in bagaget vilket gick lätt. Börjar få grepp om hur det fungerar. Gick sen på tåget och hittade min plats som tyvärr inte hade det renaste fönstret. Men, jag orkade inte flytta. Ville också se lite av den sidan som jag inte såg när jag åkte från Drama i april. Tur att man kan förbättra bilder ganska bra i datorn.

Allt gick bra under resan, men i början stannade tåget flera gånger och tystnade. Vid något tillfälle lät det som om tåget kämpade för att överhuvudtaget komma igång och att vi kanske skulle gå av och putta på det. Alla toaletter utom en var öppen, men ren och fin, men utan vatten. Nu var vi inte många på tåget och det flesta i första klass sov. Köpte en riktigt god och stark cappuccino, som var gjord på det rätta sättet. Med kanna. Tror det var grekiskt kaffe, då han tog av och på den flera gånger. Alltså inte gjort på nescafé.

När vi kom till Drama tog jag taxi till KTEL och en äldre herre och några andra var hjälpsamma med att se till att jag och några till, kom på rätt buss. Och det var en behaglig bussresa till Kavala. Molnen lättade och när vi nådde staden var himlen helt utan moln och solen lyste. När jag gick ur bussen blåste det svalt från havet. Och ännu en gång insåg jag att det är rena hälsoinjektionen att komma till Kavala. Tog en taxi till hotellet Castello, drack en kopp kaffe på den fina balkongen i solen. Efter dagarna i Saloniki som var kyliga, regniga och jag inte alls var klädd för vädret, så var det ljuvligt. Tur att jag hade en del jobb att göra, så det gjorde inte så mycket. Hann med det mesta. Kvar har jag återkoppling för sju studenter, som jag tänkte göra klart på tåget, men orkade inte.

Trots att jag vet att en upplevelse är svår att förmedla i bild, publicerar jag några lite dåliga bilder.

Kategorier:Kavalla 2018