Den här veckan är snart slut. Fredag igen redan i morgon och en upptagen dag. Men jag har varit upptagen en hel del den här veckan. Institutionen i måndags, med både utredningsarbete och handledning. SH på tisdagen, som skulle starta med en opponering kl. 12, men utan opponent. Vi fick lägga om det hela, 45 minuters seminarium, lunch, 60 minuters opponering (då opponenten var med) och 60 minuters seminarium. Igår satt jag nästan hela dagen i samtal och i förberedelser. Den där hela veckan som jag väntar på eller snarare har förhoppningar skall infinna sig, då jag kan släppa allt och fokusera på min egen tid, ja den puttas framåt hela tiden.

Jag har fått in runt 80 Fältstudierapporter som jag bör (tanken var den iaf) ha läst till i morgon, men som är en omöjlighet då jag sköt fram inlämningstiden en vecka på allmän begäran. Jag får läsa klart dem i efterskott! Sen väntar ungefär lika många examinationer om två veckor, men dem kan jag dela upp.

En ny kurs startar den 25 mars! Och två böcker skall läsas igenom. Tur är att de behandlar det jag redan kan :-). Men studiehandledningen skall ses över, planering göras, välkomstbrev skrivas osv. osv. Det är tur att jag kan lägga upp min tid efter eget huvud. Om någon skulle styra den, skulle det inte fungera alls.

Samtidigt har jag många minnen från min barndom den här veckan, då mamma skulle ha fyllt 94 år den 9 mars. Men det är fina minnen som också präglas av ett visst vemod. Tur att övervägande delen av mina minnen är positiva. Trots vemodet. Konstig blandning faktiskt. Kanske en känsla av att något är förbi och aldrig kommer tillbaka, trots att jag inte alls längtar tillbaka. Men, det hör väl till livet.

Ja, det rullar på, inom alla områden!

Kategorier:Vardagen