Trappan alla hörs i om man inte går i strumplästen

Det är trägolv i huset och knirrar och knarrar när man går. Under dagen tänker man inte så mycket på det. Men när alla gått in i sina rum och alla lampor är släckta, så hör man varenda steg man själv tar i rummet och i korridorerna, samt i huset i sin helhet. Hur tyst man än försöker gå, blir knirr, knarr höga ljud, som man tror väcker upp hela husets invånare.

Går man i trapporna på dagarna med skor på, låter det som en elefanthjord om fler går i dom.

Det går inte att smyga i huset, vare sig på dagen, kvällen eller natten. Man hör direkt om någon inte skall gå där. Främst av allt är det viktigt på kvällen och natten att man tänker på att folk sover eller sitter och arbetar.

När jag sov ensam på nedre botten i två nätter, var det fullständigt tyst. Under första natten var jag lite orolig för att knirr, knarr skulle höras utanför dörren. För det skulle nämligen inte höras något knirr knarr. Varje kväll när Thomas bodde här, gick han en runda. Men dessa två nätter var han på Thasos. Nu har han slutat sitt vikariat och nedre botten är fullbelagd.

Första natten ensam, låste jag dörren med två lås, och andra med ett lås. Då lyssnade jag inte längre efter knirr, knarr. När Eleni var här i lägenheten under kunde det var hon som var uppe i huset. Men hon var borta. Första gången jag var ensam, sov ikonmålarna över i ett kloster. Då var Eleni här. Och att det låg tre fyra stycken på övre våningen hjälpte inte. I gengäld var det lyxigt att gå ut i köket och veta att jag hade det helt för mig själv, liksom badrummet. Det kändes som om jag bodde där själv. Och så har vi nog tänkt alla – Vi skulle vilja bo själva i huset, kunna bjuda hem folk och ha trivsam samvaro. Så förälskade verkade de flesta bli i huset.

Trots Knirr, knarr … !

Porten

Nedre korridoren

Köket från hallen … till höger och Biblioteket till vänster

Kategorier:Kavalla2014