Vaknade på morgonen och kände mig låg och trött. Gick ut på balkongen och möttes av en fuktig värme. Och hur jag än försökte försvann inte känslan. Inte ens efter tidig frukost, en cigarett och kaffe. Det var inte tal om att gå ner till stranden den här dagen, vilket jag sa till G då jag gick ner med en torr croissant i ett papper och en kopp tea. Gå ner till affären för att köpa färskt bröd fanns inte på kartan.

Men efter någon stund på balkongen bestämde jag mig för att gå ner till affären och handla. Där träffade jag en kassörska som varit surmulen hela veckan och som den dagen var på strålande humör. Vi började prata med varandra om ditt och datt. Hon frågade varifrån vi kom och när vi skulle åka hem. Vi förde samtalet på grekiska/engelska i en härlig blandning. Men vi förstod varandra iaf. Det framkom att hennes dotter var professor i arkeologi och när hon fick veta att jag doktorerat på Platon, blev hon glad. Efter en stund kom kunder, så jag gick vidare.

Men, ville inte gå upp, så jag gick för första gången in i den svala receptionen och satt mig framför datorn. Klockan var halv tolv och det var redan då 33 grader. Det fanns två datorer, en var trasig och den andra stod på ett bord som gungade för varje bokstav man tryckte ner och mellanslagstangenten fungerade dåligt. Jag fick slå på den för att det skulle hända något. Sitta på Internet var tydligen inte gästernas första prioritet. Inte min heller, för jag hade inte haft en tanke på att gå in på nätet. Vilken framgång!

Dagen förflöt. Jag hade inte en tanke på att göra något alls. Men jag ringde ner till G för att fråga när hon skulle äta lunch. Tänkte göra henne sällskap (trots värmen). Men hon svarade inte. En dryg halvtimme ringde hon och satt och åt lunch. Jag var klar med min. Men, jag gick ner en stund i vilket fall. Stannade inte kvar så länge utan gick hem igen och läste. Och precis då jag nästan somnade, kom G. Vi hade bestämt att äta middag tillsammans på balkongen.

Medan jag lagade maten, höll jag även koll på det som hände utanför … det var kattkonferens på G.

Den första vi såg var den här lilla katten (klicka på bilderna för stort format) Men längre bort fanns två katter till som väntade, men på vad…

Det kröp fram några fler katter ur buskarna, så nu var de fem …

De rörde sig lite försiktigt. Några försvann och andra tillkom …

Här är något på gång. Ni som har katter, förstår att den randiga katten bara låtsas att inte veta var de andra finns någonstans.

Men så gick allt fort. Den gjorde ett anfall så katten bredvid den svarta, blev så rädd att den skrek, flög över buskarna och sprang skrikande och morrande iväg. Den svarta katten blev mycket försiktig … Vi slängde ner lite kex för att få den att kunna smyga bort. Det lyckades …  Vi åt vår middag i lugn och ro, medan solen gick ner över nejden.

Kategorier:Semester