Åttonde september – första dagen


Jag var på Kreta. Hur otroligt var inte det, efter att varit på väg flera gånger. Vaknade klockan sju och åt frukost i min ensamhet på balkongen och såg ut över alla husen och havet, medan solen precis kommit så pass högt på himlen att det inte längre var soluppgång. Klockan nio skulle jag träffa G. Tiden fanns till en kaffetår.

Helt plötsligt bultar det på dörren. G stod utanför och undrade vart jag tagit vägen. Klockan var ju bara kvart över åtta. Trodde jag. Men hade glömt att ställa om klockan till grekisk sommartid, så den var kvart över nio. Vi drack kaffe och bestämde oss för att prio 1 var att inviga stranden.

Vi knallade ner och gick från plats till plats, men hittade sen några solstolar på den del som tillhörde en servering. Dit återvände vi resten av veckan. Jag i skuggan och G i solen. Precis som det skulle vara ;-). Jag tillhör den kategorin som gärna vill ligga och slappa på stranden vid havet, men aldrig lyckats under det senaste decenniet att klara av det, utan att bli rastlös efter en kvart och helst vill gå därifrån. Men den här stranden var annorlunda än de stora mer offentliga stränderna, där det knappt inte finns någon skugga att gå till. Här var det hemtrevligt och fullt av helt vanliga människor, som i sin avkläddhet visade sina skavanker likaväl som det perfekta (om det nu finns).

Efter två timmar började det dock att spritta i benen och jag lämnade G till sin stund i solen. Gick upp till hotellet och åt lunch.

DSCN4559

Inget märkvärdigt men tillräckligt för att bli mätt. Satt och kände in atmosfären. Den stund som jag inte hade på morgonen, tog jag igen nu. Gick sen ner för att handla lite, strosade omkring en stund. Under tiden städades rummet och jag möttes av den första arten i djurparken.

DSCN4561

På kvällen gick vi en runda innan vi bestämde oss för att inviga hotellets restaurang som ligger precis vid stranden. Och avslutade kvällen med att sitta på min balkong och förundras över att vi var där och att det kändes som om vi hade varit längre än drygt ett dygn. För det var ju bara söndag och vi kom kl 2 på lördagen.

Jag var på Kreta … Låg i sängen, vänd mot balkongen, ljuset där och hörde ljudet på avstånd från stranden och vågornas stilla brus.

Kunde det bli bättre.



Kategorier:Semester

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: