Läs Krönikan Vi missar målen i senaste numret i Universitetsläraren

Sverige skulle kunna få mycket mer högkvalificerad utbildning och forskning om vi litade på att universitetslärarna faktiskt är kompetenta att utföra och utveckla sitt arbete. Det är mycket få ”icke universitetslärare” som har så grundliga och opartiska sakkunniggranskningar innan de anställs. Ändå misstros svenska universitetslärare så till den grad att de ständigt ska behöva be om pengar till den egna lönen för att få fortsätta sitt arbete. Det är tydligen mycket lättare att tro på att vilken byråkrat som helst, utan grundliga ämneskunskaper, förstår verksamheten och kan ändra utbildningar hur som helst.

Det är ju sant – en befordran till universitetslektor efter doktorsexamen, samt undervisningserfarenhet (inkl. genomgången högskolepedagogisk utbildning) tar åratal, liksom en sakkunnig granskning för en utlyst lektorstjänst gör. Hur många sökanden inom olika områden går igenom en sådan granskning?

Kategorier:Vardagen