Institutionen idag!

Var på institutionen idag. Skulle träffa tre för handledning, men fick ett återbud. Hade också en del betyg som jag ville få inlagda i Ladok före semestern.

Institutionen har genomgått en förändring. Tystnaden har infunnit sig och det planlösa strosandet omkring i ödelagda korridorer har ökat. Ingen undervisning – inga studenter. De flesta lärare har gått på semester. Administratörerna och några vilsna lärare var de enda som befolkade huset idag. Men, det är en välbehövlig vila när verksamheten läggs ner för sommaren och en vink om att köra hem så fort som möjligt :-).

Vilket jag gjorde! Inga köer att tala om och det tog 25 minuter hem i en varm bil med en isig AC påslagen med en sämre motoreffekt. Nyttan var mer psykologisk än fysisk. Väl hemma stannade jag kvar en stund i källarvåningen där det alltid är kallare än på de övriga planen. Det hade varit varmare i bilen än jag trott.

Ja, nu skulle jag kunna börja koppla av. Om det inte vore för skriftliga synpunkter som skall skrivas in för den handledningsträff där dessa skulle vara muntliga. Men, det får bli på torsdag. I morgon är jag upptagen med lite annat. Är fortfarande i tjänst – plikten framför allt.

Allt känns bra för övrigt. En övergång från att ha någon att oroa sig för till att inse att hon inte finns mer. Mitt dansande hjärta har bytts ut med en mer framträdande känsla av sorg (ingen förtvivlan, inte stor sorg, utan snarare ett vemod). Det absurda är att jag ibland känner sorg över att rummet på äldreboende numera står tomt, samtidigt som jag känner en stor lättnad.  Det blir så påtagligt.

Sommar och semester

Nu är det sommar och snart semester. Brukar ta semester direkt efter midsommar, men i år skall jag resa till Kreta i september, så det blir en vecka senare nu i sommar. Har några handledningar nästa vecka. Men för övrigt är det några bedömningar kvar och FoU-tid som gäller.

Planerar att bila runt i Sverige i sommar. Kanske jag kör till Oslo – men har inte bestämt mig än. Har öppnat en reseblogg, så den som känner sig hågad och inte har något bättre för sig, kan följa med :). Tänkte börja med att köra upp till Karlstad, sen är allt möjligt. Blir det Oslo eller Åmål ner till Vänersborg eller Göteborg? Ha en planerad resrutt brukar aldrig fungera för mig. Vi får se vartåt det bär.

Skall använda semestern till att läsa Kant och skriva examinationen som inte blev av på grund av viktigare saker att fokusera på. Har en del skönlitterära böcker som jag kan välja mellan och en färdigskriven egen bok som fått mogna till sig i några år på skrivbordet och som jag skall fundera på att sända till något förlag eller ge ut själv. Men, vet inte om jag orkar med att arbeta med manuset. Behöver vila, resa, läsa böcker och ta det lugnt. Vill egentligen inte göra någonting!

9/3 1921 – 31/5 2013

Jag körde upp till framsidan av kapellet och stannade bilen, slog av motorn. Ljudet från en grävmaskin hördes in i bilen. Vi gick ur och den stannade och killen gick därifrån. Flera personer anlände. Vi hälsade och några av oss sen gick in i kapellet. Kistan stod i mitten framför altaret, kistbukett, blomsterbuketter – och orgelmusik. Trots vetskap, flera veckors väntan, blev vi tagna av situationen. Jag kanske lite mer än någon annan. Samlade mig, gick ut igen. Träffade släkten, kramar, ljusa fina kläder, solsken och en stilla vind.

Snart var det dags att gå in, på riktig, med orgelmusik och Ave Maria. Vi tog plats. Hisnande känsla, dansande hjärta, en känsla av fridfullhet. En titt på gestalten i vit lång mantel och svarta band – vår präst Sara. Musiken upphörde, det var andlöst tyst. Och hon började tala. Vi sjöng en psalm med musiken Morning has broken. Griftetal, en psalm till, böner och ytterligare en psalm. Alltmer påtaglig fridfullhet, avbrutet endast av mitt dansande hjärta.

En psalm, ett sista avsked och en stilla stund i tonerna av Stockholm i mitt hjärta.

Vi samlades utanför, in i bilarna och körde till pappas grav för att lägga på blommorna.

Hjärtat slutade dansa och en fridfull känsla infann sig.

Mamma är död, överlämnad till Gud eller som vi också sa till någon och i vilket fall av vår präst Sara. Mamma dog den 31 maj, en vacker solig dag och även denna dag, tisdagen den 18 juni var vacker. Ett avsked som var ljust, vackert och somrigt. Vårt sätt att hedra ett 92 år långt liv.

Mycket har hänt

Det har hänt en hel del i mitt liv, inte några fullständiga överraskningar, men ändå en händelse som rör upp en del, och som berör. Jag har inte skrivit om det, då jag inte vill se orden i skrift. Än känns allt lite konstigt, trots att det finns en känsla av lättnad. Väntar på ett avslut, väntar på den dagen då jag fått distans, på dagen då jag kan berätta.

För övrigt går livet sin gilla gång. Jag har bedömt två gruppers examinationer, haft handledningsträffar, samt examinatorsuppdrag. Den uppsats jag själv handledde gick igenom, som jag förstår utan anmärkning. Men så är jag mycket sträng, medan studenterna inte köpte allt vad jag sa eller förslog. Det blev givande diskussioner. Uppsatserna jag examinerade behövde smärre ändringar och justeringar, men i stort sätt var det genomarbetade och godkända uppsatser.

Gällande min egen uppsats i filosofi dröjer beskedet. Har bearbetat den efter examinatorns kommentarer. Men har inte fått någon bedömning än eller betyg. Men, den kommer väl. Mer än betyget G lär det inte bli, om jag utgår från den respons som uteblivit.

Sov mig igenom bröllopet igår, men såg kortegen och färden till Drottningholms slott, endast för att det är så fint att se Stockholm utan bilar och ovanifrån. En vacker stad. Fint att se slottet inifrån. Ett vackert slott. Tror jag skall ta mig en tur dit någon dag. Gå i engelska parken och strosa omkring. För övrigt är kungliga inte mitt stora intresse i livet (inte ens ett litet intresse), men det är alltid roligt att se två förälskade människor.

Den bästa under bröllopet (jag såg några glimtar av sammandraget) var ju Estelle, när hon satt och undersökte programmet och när hon pockade på uppmärksamhet under Victorias korta tal.