Idag har jag bedömt tentor och på grund av att de inte är så många har jag inte behövt att stressa. Det känns fantastiskt att kunna sitta i lugn och ro utan att känna pressen att de skall vara klara ”igår”. Däremot har jag press från annat som ligger och väntar, men försöker att tänka bort det. Det går sisådär.

Har även läst på en annan blogg om att lärarutbildare bara kan vara behöriga genom att ha lärarlegitimation inom grundskolan. Det verkar enligt denna bloggare som om den lärarroll som lärarutbildare har inte är värd någonting alls. Har tidigare läst på andra bloggar att man inte ens ser oss som lärare. Vad är vi då?  Dessutom utbildar vi blivande och verksamma lärare och inte elever. Det är olika sätt att undervisa på, vilket inte vissa tycks inse.

Man kan dock fråga sig hur man skall kunna genomföra det – ett krav på SU är ju att de som arbetar inom lärarutbildningen är universitetslektorer. Skall vi göra ett praktikår ute på en grundskola för att anses vara behöriga, trots minst 10-12 års utbildning (om vi har en lärarexamen, magisterexamen och doktorandutbildning). Eller skall det bara anställas lektorer som har lärarlegitimation. Hur många finns det så att det täcker behovet i hela landet. Eller tänker man sig att en lärarutbildare inte skall ha doktorerat eller på annat sätt befordrats till lektor genom motsvarande forskningsmeriter.

Jag föreslår att lärare gör ett praktikår på lärarutbildningen, bara för att komma med ett lika verklighetsfrånvänt motförslag.

Kategorier:Vardagen