Korrekturläsningen fortsätter. Nu är jag på sidan 290, kapitel 25 och har 100 sidor kvar. Men nu ska ni få höra. Flera kapitel som jag trodde var helt okey var det inte. Jag har ändrat massor. Det är fördelen (hur man nu ska se på det) eller nackdelen att låta manus vila i flera månader, för när det nu ser ut som det gör är det en fördel att jag upptäcker hur mycket onödigt som jag har låtit stå kvar. Negativt att det tog så lång tid att upptäcka det. Nu är det hänsynslöshet mot mig själv som gäller.

Det är tecken på att jag börjar bli klar. Fast sen ska jag gå till originalet och föra över alla ändringar. Men det lär inte ta lika lång tid som det har gjort nu. Tror eller är nästan säker på att jag blir nöjd(are) nu. Fast en klok författare har sagt När du tror att du är klar, är det dags att skriva om manuset.  Vem det var, kommer jag inte ihåg. Skydd mot Hybris? Fast jag har omarbetat, strukit, korrekturläst så mycket att det känns som om jag är framme. Så mycket att jag börjar undra om jag överhuvudtaget kan skriva.

Om exakt tre veckor idag sitter jag på Arlanda (och att jag är klar med manuset, för att fortsätta med nästa.) Morgonen därpå kliver jag ombord på planet till Aten. Fem dagar i Plaka. Sen tåg till Saloniki om de har röjt upp efter den förfärligt tragiska tågolyckan. Kanske blir det buss eller flyg. Det löser sig nog på något sätt.  

Jag har sökt efter skrivkurser. Har fått rådet att gå en. Men, de kostar multum. Men jag hittade två kostnadsfria distanskurser som ges som sommarkurs på Södertörn (kreativt skrivande) och i Umeå (den låter mest lockande då den fokuserar på eget litterärt projekt) Kanske jag inte får plats i någon av dem, men varför betala tusentals kronor om man inte behöver och om den inte är bra. Har lärt mig en del genom att jag prenumererar på Tidningen Skriva, och gått igenom de flesta artiklar som handlar om dramaturgi, gestaltning, karaktärer, intrig mm. Det jag saknar är utbyte med andra under ordnade former. Läsningar i smått som stort har varit betydelsefulla, men alltför många gånger tar det lång tid att få svar. Något som jag tolkar är ett svar i sig. Men i en kurs är det uppgifter som ska utföras. Och så får man betyg också 🙂 .

Jag håller tummen!

Idag är det en ovanligt seg söndag. Solen lyser och ingen snö är i sikte än så länge. 

Kategorier:Från manus till bok, Vardagen