När jag år 1995 kom in på doktorandutbildningen fick jag höra – Monika, du måste problematisera. Ok, tänkte jag. Hur som helst lyckades jag inte förstå vad detta problematisera var för något märkligt och så fullständigt osynligt för mig själv. När jag började undervisa, upprepade jag orden till mina studenter. Det var inte någon som frågade vad det betydde. Det gjorde ju inte jag heller. Budskapet var att det var något jag skulle kunna. När jag sen läste mina studenters texter kunde jag inte riktigt se att det var problematisera de hade gjort. Hur kunde jag, då jag inte själv visste det. Svår nöt att knäcka även för den som har lärarutbildning.

Alla talade om att problematisera, men ingen berättade eller skapade en övning som illustrerade vad det var. Efter några år konstruerade jag en övningsuppgift som gick ut på att problematisera och fann att jag nog hade kommit på det. Allt på egen hand.

Uppgiftsformulering

Ta fram det du anser vara det mest självklara i livet, i världen eller i ditt liv. Beskriv det. När denna beskrivning är klar ställ frågan ”Skulle det kunna vara på annat sätt.”

Jag var lite på osäker på min uppgift, men blev glatt överraskad. Alla kom fram till att inget egentligen är självklart, men att vi måste förhålla oss till den verklighet vi lever inom. En student skrev att det självklaraste i livet var att andas. Hon vände på det så detaljrikt att jag, som läsare fick svårt att andas. Hon kom fram till – Att det inte kunde vara på annat sätt. Och det är just detta som ger insikt och kunskap om varför det inte kan vara det. Att börja tänka på det självklara och sen vända upp och ner på det, kan ge den effekten och speciellt när det handlar om det mest självklara – att andas. Fast man kan gå längre än så även med det. Men det blir bara konstigt, så det gör jag inte.

För etablerade författare, lektörer eller redaktörer som har lång erfarenhet och kommit förbi de första åren som blivande författare, är det inte osannolikt att de för dem är gestaltning så självklart att de inte ens tänker tanken att det måste förklaras på ett pedagogiskt sätt. Inte alla berättar om vad som inte är att gestalta. Om man googlar och läser bloggar, tidningen Skriva m,fl, finns det många sätt.

Show don´t tell, för att ta ett exempel, har jag tolkat som att man inte ska skriva vad någon känner eller tänker. Inte heller att man visar allt. Men det framkommer inte kristallklart när man googlar på det. Just detta med att inte skriva ut känslor är vad vetenskaplighet handlar om. Inom detta område betyder det att man inte ska tillskriva känslor hos andra, som man inte har någon aning om att de verkligen känner och tänker. Och hur kan man veta det. Det enda man kan få fram är en tentativ tolkning, som bygger på helheten. Och då måste man djupintervjua, göra noggranna analyser mm.

Gestaltning tolkar jag i skrivande stund, som det outtalade, som inte är detsamma som en medvetenhet om att läsa mellan raderna. Det är som jag ser det, mellanrummets osynlighet som skapar bilden. Något som man som läsare egentligen inte ska upptäcka, bara känna, uppleva och förstå.

Möjligen är jag helt ute på hal is. Men, som sagt, att skriva om detta är ett sätt för mig att försöka lösa gåtan Gestaltning som många andra tycks ha löst.

Men har de gjort det. När jag läser andra böcker, finns känslor explicit utskrivna, t.o.m. i klassiska och hyperlitterära verk (vad nu litterärt betyder rent konkret), samt i avsnitt och i dialoger som inte alls visar sig som bilder hos mig. Betyder det att de flesta inte gestaltar, eller är det så att jag är långt ifrån att förstå vad gestaltning är och att jag måste acceptera bristen hos mig själv. Men brister ska man arbeta bort, så hoppet finns kvar. Viktigast är väl att ha is i magen och göra ett eget val.

Är i alla fall glad över att jag lyckades hitta ett sätt att nå gåtan Problematisering. Insikten om att det är få saker i livet som är självklara, var syftet med övningen. Det mesta kan vara på annat sätt. Inte alltid det bästa, men då vet man vad det värsta är. Och det är inte så illa.

Kategorier:Från manus till bok