Vaknade kl. 6. Det var fortfarande mörkt i huset. Ingen var vaken, utom jag. Åt frukost, och satt och jobbade några timmar. När jag höll på att somna över datorn, gav jag upp. Sov en stund då jag fick information om att vattnet var avstängt, då jag inte kunde fixa frukost nr 2. När det sen sattes på blev det en stril i min kran, trots att den hade justerats för fyra dagar sen. Jag vet inte vad dom gjorde sen, för hux flux var det fixat.

Innan gick jag till närbutiken för att gå av mig irritationen över problem med vatten. Har ju haft en hel del problem i Sverige för ett par år sen, när det blev kallt i badrummet efter vattenläckor.

Före backen då gatan byter namn till Odos Aimilianou.

Dimman lättade utomhus. Solen kom fram och jag satt och njöt en halvtimme på terrassen. Värme är vad vi behöver ha. Och någon gång ska väl den kyliga vinden avta. Dimman lättade inombords – Nu klarnade det rejält med fortsättningen av manus två. Jag skriver både i början och längre ner, på två olika händelser. Att det blir stiltje då och då, bekymrar mig inte. Det är värre med vattenkranar som krånglar. 😦 . Och när jag kommer hem med Balsam istället för Schampoo. Allt detta är iofs lyxproblem, med tanke på allt annat man kan råka ut för.

På nationaldagen gick jag en bit på Odos Galinou. Jag älskar den gatan. Slingrig. Gammalt och nytt trängs växelvis. Trapporna som fått det vackra namnet Odos Siliou och som korsar gatan. Jag aktar mig noga för att gå nerför dem, då jag antingen måste trava upp igen eller gå en lång omväg, och gå upp för en backe. Lättare än trappor, men tillräckligt jobbigt.

Kategorier:*Kavala 2022*, Från manus till bok