Nu har jag varit i Kavala i åtta dagar och det känns som om tiden krymper för varje dag som går. Men, jag ska inte misströsta. Det är så varje gång jag har åkt ner att det tar en vecka att landa. Tre veckor kvar i Grekland är det ju. Ett sätt är att titta på klockan hela tiden. Då går tiden långsamt. Eller hur? 🙂

Dimman har lättat och staden har kommit tillbaka och nu kl. 21 grekisk tid är det 14 grader, men vindstilla, så det känns varmare. I mitt rum har jag ett extra element. Och i gårkväll blev det fasta elementet kokhett, så jag fick slå av det extra. Arbetar med att korrekturläsa och till slut blir det tröttsamt. Men det måste göras. Det viktigaste är efter ommöbleringen och urklippen att allt håller ihop. Det är en del som ska läggas till dessutom, för att läsaren skall hänga med. Men, det är knappt jag själv gör det.

Jag känner mig ständigt sugen på någonting och det troliga är att det beror på att jag halverat antal cigg per dag. Idag har det varit mässa. De höll på i två timmar och den som mässade nästan en timme hade inte så bra sångröst. Jag blev full i skratt och det kändes naturligtvis vanvördigt. När jag sen kom in på rummet hade en spindel kommit upp från handfatets avlopp. Det var straffet, som en av gästerna påpekade. Nåja, klockringning har skett lite då och då under dagen.

När det är sovdags tittar jag på

Cacciatore – The Hunter

En ohygglig historia.

Allt känns bra än så länge, konstigt men ändå välbekant och helt i sin ordning att vara här.

Kategorier:*Kavala 2021*