Två veckor har gått och enligt expertisen har jag 92% skydd efter dos 1. Det har inte riktigt sjunkit in än. Tänker – Nu kan jag säkert gå och handla lite senare på dagen eller kanske jag inte skall göra det. Oavsett hur det blir i höst, kommer jag ta tillvara på sommaren, nu när smittspridningen har sjunkit kraftigt och jag inte behöver se bakom mig hela tiden så inte någon står för nära. Men det kommer inte gå ur mig på mycket långt tid framöver. Och om det är möjligt att öppna upp och pandemin har gått till sitt slut, kanske jag äntligen får träffa mina medstudenter i masterprogrammet, och åka till Kavala i slutet av november och några veckor in i december, om det inte har hänt något i Grekland. Innan dess har jag seminarier varje vecka.

Har hittat ett litet billigt hotell i Kavala – Hotell Europa – som har fått fina recensioner. Och som ligger bra till och inte långt ifrån platser där jag tidigare har bott på eller till kvartersbutiken på tvärgatan till Odos Aimelianou. Gångavstånd till stranden (även om det blir sent på året), Arkeologiska museet och centrum. Jag betar av område efter område. Nu vet jag inte hur vädret är på senhösten, men det är av mindre betydelse. Men det är varmare än här i Sverige. Jul- och Nyår-vistelsen hoppar jag över denna gång.

Det är något att hoppas på och se fram emot, men ändå se det som något preliminärt. Det är så vi får leva nu. Se allt som preliminärt och mer än någonsin inte se något som varaktigt. Kan inte säga att det är en nackdel. Snarare en fördel på så sätt att det är nödvändigt att leva mer i nuet, samt att förlita sig mer på sig själv. Bli mer tacksam över det vi har, och inte hela tiden sträva efter det vi inte har.

Kategorier:Vardagen