Dag 168 – När man får en fråga …


… man precis har svarat på, är något som jag under min tid som universitetslärare är van vid. Det ingår i läraryrket att kunna hantera det. I början av min tid som lärare blev jag förvånad över att få samma fråga. Jag svarade på samma sätt, men kanske jag då sa – som jag sa nyss. Trodde under den tiden att det var min brist på lärarerfarenhet, men efter att ha varit med på några kollegors seminarier eller introduktioner och att detta skedde även där, trots deras stora erfarenhet (från 20-40 år som universitetslärare) förstod jag att det var något som hände alla oavsett erfarenhet, och antal år.

Journalister gör precis likadant som mina studenter (not. inte alla på långa vägar) har gjort under 23 år, men det finns en viss skillnad. Studenterna är där för att lära sig något de inte kan och de visar en vilja av att kunna förstå. Journalister är professionella, som borde vara inlästa på området och visa en vilja att kunna förstå, som jag ser det, precis som alla andra yrkesgrupper. Men, det är inte deras uppdrag att lära sig mer, utan att gå till botten med saker och ting. Men om det inte går att gå till botten? Varför då fortsätta att fråga om och om igen samma sak i månader som nu i Corona-tider. Ibland händer samma sak mig som det gör för FoHMs representanter. Jag svarar, men en eller två fortsätter att fråga, men formulerar det annorlunda. Trots att jag oftast vet att det kan handla om en provokation, förutsätter jag att det i de flesta fall finns en önskan hos studenterna att få ett svar. Jag gör precis som FoHM m.fl. försöker att svara på ett annat sätt och hamnar till slut till den punkt då jag inte längre vet hur jag skall svara, då jag skulle behöva gå igenom en teori först, och kan därför uppfattas bli otydlig. Jag brukar då säga, vilket inte FoHM kan göra, att ”när de har kommit längre in i kursen, samt läst in sig på kurslitteraturen så kommer det klarna betydligt”.

Om de förväntar sig att få alla svar från början, behöver de inte gå kursen. Det svar och förklaringar man kan ge är oftast av det slaget att det krävs kunskap för att förstå i ordets rätta bemärkelse. Under åren som gått utvecklade jag undervisningen genom att införa metoden att ge konkreta exempel på teoretiska begrepp osv. I de flesta fall blev frågorna annorlunda ställda efter ett antal seminarier. Dessa konkreta exempel skapade nya frågor och nya insikter och framför allt diskussioner eller samtal om olika situationer som kan förklara ett begrepp.

Problemet för FoHM är att de ser ut att ha samma vilja att få journalisterna att förstå, som de vill att allmänheten skall förstå. Men för journalisterna och media är detta inte någon lärandesituation (vilket det borde vara för oss alla) utan en granskning. Men, för att kritisk kunna granska på ett professionellt sätt måste man veta en hel del. FoHM m.fl. är inte politiker, men behandlas av alltför många journalister på samma sätt. Det avkrävs ett svar de inte kan ge, därför att de helt naturligt inte kan veta allt gällande Coronaviruset, och speciellt inte om framtiden. De kan bara föra kvalificerade gissningar om den. Men en politiker som nyligen tagit ett beslut som det inte råder några tvivel om kan svara. Detsamma gäller för mig som lärare. Jag kan inte svara på allt eller säga att det finns rätta svar på komplicerade frågor eller teorier som kan tolkas på många olika sätt.

De flesta av oss i allmänheten tar nog till oss FoHMs svar till stor del (om man utgår från uppgiften att 80-90% följer rekommendationerna) kanske för att vi faktiskt är medvetna om att vi inte kan göra något annat. Vi litar på den som har kunskap, om den förmedlas på ett pedagogiskt sätt (vilket jag bedömer att FoHM och de övriga gör). Även om jag är vetenskapligt skolad och kan utifrån ett vetenskapligt grundat perspektiv se rimligheten i rekommendationerna, vet jag inte ett skvatt om det experterna vet. Något litet grepp  om viruset och smittspridning har jag fått, men när jag uttalar mig om det, återger jag endast vad FoHM har sagt. Jag befinner mig på en ytinlärningsnivå. Den räcker inte för att ha möjlighet att  kritiskt granska experterna. Den kritik jag eventuellt kan uttala mig om är inget annat ett tyckande, vilket lätt kan stickas hål på.

Vad många journalister som är i strålkastarljuset kan behöva inse ,är som jag ser det, att det är skillnad mellan vetenskapligt förankrade beslut och på politiska beslut. Det jag tror att vi bevittnar nu är det som händer när två olika professioner som har olika uppdrag försöker mötas inom ett och samma ämnesområde. Om man tänker så kanske vi som tar till oss det som sägs, kan ha lite överseende med journalisternas sätt att intervjua experterna på våra myndigheter. Man kan aldrig få någon att lära sig eller att förstå om det inte finns någon vilja eller något syfte att förstå, utan att syftet endast är att rapportera om de svar som andra ger. Det kan se ut som om journalisterna vill sätta åt någon eller provocera fram ett svar, som de redan vet innan intervjun att de aldrig kommer få, men förklaringen kan vara en annan. Att det som kan se ut som ett möte inte är det. Men visst kan man ana ibland att det finns en misstanke om att myndigheterna har en dold agenda som media eller journalisterna vill avslöja. Jaga årets scoop. Men jag är inte konspiratorisk lagd så jag väljer att hålla fast vid min förklaring, tills något kommer fram som visar på motsatsen.

De grävande journalisterna verkar att befinna sig i det dolda. De behöver få mer plats och uppmärksamhet.

 



Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: