Dag 72 – Sista seminariet i tjänsten


Idag ledde jag det sista seminariet på ZOOM i VAL-kursen, Utbildning, pedagogik och samhälle. Det blev intressanta och undersökande diskussioner om vissa delar i Arendts och Deweys tänkande. Precis så som jag vill att ett seminarium skall gå till. Att vi gemensamt kommer fram till rimliga tolkningar. Det verkar som om distansundervisningen passar bra för just detta. En annan sak jag har märkt är att stämningen är mer avslappnad och att det känns riktigt trevligt. En förklaring kan vara att interaktionerna mellan deltagarna blir annorlunda. I ett fysiskt rum, tar alla upp och speciellt läraren, alla interaktioner som förekommer, mellan alla. Läraren får troligen ta emot de flesta. Men på ZOOM, befinner sig alla i små rutor och någon fysisk interaktion förekommer inte alls.

Nu när jag upptäckt ZOOM och arbetat med det i två kurser, skulle jag ha använt verktyget speciellt för fördjupande litteraturstudier kombinerat med den campusförlagda undervisningen, som jag föredrar, OM jag fortfarande skulle ha varit i tjänst i höst. Det har inte riktigt sjunkit in än, att jag snart bestämmer över min egen tid. MEN, efter seminariet idag kände jag en viss lättnad. Jag tycker om att undervisa, diskutera med studenterna och som idag gå djupare in i teorierna. MEN, jag är trött och jag vill få tid att skriva, inte bara under min semester. Nu när en hel del timmar har frigjorts på grund av distansundervisning, har jag avsatt några timmar varje dag till att gå igenom mitt manus som jag arbetat på sen år 14. Det är mycket att gå igenom nu, språket, grammatiken, faktakoll, samt gestaltningen. Men det svåraste just nu är strukturen och helheten. Finns den röda tråden? Manuset är 400 sidor så det är en del att gå igenom. Annat som jag inte riktigt får ihop är början på boken. Den måste fånga läsaren och det gäller att hela tiden hålla uppe intresset och en viss spänning för att läsaren inte skall tröttna.

Tre och en halv månad kvar i min tjänst! Det känns pirrigt. Visst hade det känts bättre om inte det där mörka molnet svävade över huvudet på oss alla i världen, men det finns även fördelar med att jag just i detta läge går i pension. Det gäller att ta fasta på det positiva. Men det tar alltid en viss tid att ställa om och att det skapas en normalitet, inte bara ute i samhället utan också hos varje individ.



Kategorier:Av särskild vikt, Vardagen

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: