…det ögat ser.

Intressant att komma underfund med hur hjärnan fungerar. Igår när jag kom till institutionen (i god tid), gick jag av en ren tillfällighet ner till administratören och såg att det stod ett gäng med studenter utanför min seminariesal. Klockan var tjugofem över tolv. Frågade vilken lärare de skulle ha och de svarade att det var jag. – Ni kan gå in, men vi börjar inte förrän klockan ett, sa jag. Nej, vi börjar halv ett, svarade dom. De står på vårt schema.

Jag har kollat schemat flera gånger och sett att det stått kl. 13, så jag tog för givet att ändringen hade gjorts under de senaste dagarna och att jag inte blivit informerad. Sände därför ett lite argt brev till kursansvarig. När detta väl var sänt fick jag veta att ändringen gjorts den 13 juli. Japp, den 13 juli. Jag skippade lunchen (för jag fick inte ro till att äta medan de satt därnere) och gick ner till mina studenter kl. halv ett. Misstaget var dessutom och uppenbarligen mitt eget.

Jag har inget minne av att ha sett 12.30-14.30, så hjärnan måste helt enkelt att gjort om det nya till det ursprungliga och vanligast förekommande kl. 13-15. Fick be om ursäkt, men samtidigt be vår administratör att ändringar görs med rött. -Varför inte skriva ”Till Monika”, skämtade kursansvarig.

Men det blev lite oförberett. Min plan var ju att göra i ordning allt under den sista halvtimmen. Men, det gick bra ändå.

Idag har jag varit så trött, men ändå lyckats göra en del nytta. Fixat en ny ppt-presentation och bedömt tentor. Har några kvar, men skall rapporteras in i morgon. Sista seminariet i morgon före juluppehållet (vilket behövs just nu).

Kategorier:Vardagen