Igår när min undervisning nästan var över för den här veckan planerade jag in en sovmorgon idag lördag. Men, jag somnade klockan tio och vaknade kl. 5.15 och var hungrig. Nu sitter jag framför datorn med tea i ett stort glas och väntar på att bli sömnig igen.

Tre intensiva undervisningsdagar har jag lagt bakom mig. Och jag känner mig stolt över att ha övervunnit motviljan att gå upp tidigt, sitta i långa köer, sega mig uppför backar och vända den till en känsla av tillfredsställelse inför själva mötet med studenterna. Känner mig trött, efter årets rivstart. Det är den 31 januari, men det känns som om det är i slutet av februari. Kurser avslutas med allt vad det innebär med högar av examinationer och kurser startar med förberedelser, planering mm.

Nu kommer det bli lugnare framöver, med flera dagar av hemarbete och forsknings- och kompetenstid. Då finns det tid att dra andan mellan olika åtaganden. Igår startade jag kl. 10 och slutade kl. 16. Jag hann med 10 minuters lunch och 15 minuters kafferast. Men dagen var givande och allt fungerade som planerat utom att jag var tvungen att boka en sal till.

I torsdags var jag på lärarmöte inför en kurs jag aldrig tidigare har gett. Kvalitetsarbete i yrkesutbildning II för dem som läser inom området vård. Den går också som kombinerad distans och campuskurs. Det skall bli riktigt spännande, speciellt eftersom det ingår en undersökning som går ut på att förbättra (eller som jag vill uttrycka det – förändra). Det blir mer av aktionsforskning än annan typ av forskning. För den som inte är helt på klara med vad det innebär klipper jag ut vad som står på wikipedia för enkelhetens skull (samt för att det är för tidigt på lördagmorgonen 🙂 )

Aktionsforskning utförs utan att man försöker distansera eller separera sig från den verksamhet eller det område som är subjekt för forskningen. Syftet med aktionsforskningen är att ha en direkt och omedelbar påverkan på forskningsområde. Målet är att ”bidraga till lösningen på människors praktiska problem i en verklig situation” (R. Rapoport^[1]). Aktionsforskningens fader anses vara socialpsykologen Kurt Lewin.

Klassisk aktionsforskning utgår från idén att giltig kunskap är den kunskap som utvecklas genom handling. En kritisk framgångsfaktor är att det finns ett väl fungerande samarbete mellan forskaren och praktiken. Avsikten är att forskaren och praktiken (det vill säga de som i praktiken ska genomföra förändringen) ska komma till någon form av gemensam insikt om vad som är bästa sättet att uppnå önskad förändring. Detta sker enklast när arbetet sker i mindre grupper. Eftersom det finns ett nära samarbete mellan forskaren och praktiken så är det sannolikt att båda parter lär sig något av själva processen under forskningen. Aktionsforskarna hoppas att denna lärdom ska komma genom frivilligt deltagande och aktionsforskningstanken bygger på föreställningen att ny kunskap ökar intresset vilket stimulerar individen att själv lära sig mer.

Man kan ha synpunkter på den här typen av forskning, men den innefattar även uppföljning och en kritisk granskning.

Idag tänker jag vika dagen med att läsa en del av Damasio i Looking for Spinoza som behandlar känslans betydelse – spännande. Den tar upp en del inom vården vilket passar utmärkt just nu.

Kategorier:Vardagen