Torsdagen var en ganska besvärlig trafikdag. Jag jobbar hemma en hel del, men just den dagen då jag har undervisning och egna studier, ser vädret till att det inte går så smidigt. Men, allt gick bra i slutändan. Mina studenter fick vänta en halvtimme. Tack och lov fick jag tag på administratören, så hon kunde låsa upp och informera och ge dem en gruppuppgift. När vi halv tio äntligen kunde börja efter att studenterna suttit och pratat om skolkommissionen, blev det en riktigt intressant diskussion, som även täckte in innehållet i de böcker som de inte fått tag på. Men, storföreläsningen i utbildningshistoria hjälpte till. Men, min upplevelse av seminariet var att det var mer levande än vanligt. Så, ibland är det en vinst att de inte fått tag i böckerna. Vi alla blir låsta vid dem på något sätt.
Kvart i tolv körde jag hem, åt och en timme senare körde jag till Södertörns högskola för att delta i en kurs på C-nivå – Känslornas filosofi. Jag blir lycklig när jag skriver C-nivå eller när jag tänker på att jag äntligen går på den. Det här är dessutom en kurs som är intressant. I tisdags var jag på uppsatsseminarium. En fördel är att vi inte är så många, som på B-nivån. Det innebär ju att vi alla kan vara mer aktiva än när det är många studenter. Könsfördelningen är ojämn på C-nivån den här terminen, vilket inte läraren som leder uppsatsseminariet tycker är så bra. Två kvinnor och resten män, av 12 sammanlagt. Det brukar vara 50/50.
Synopsis har jag sänt in och väntar på svar om vem som blir min handledare. Vill ha Marcia Cavalcante, men hon kanske inte har tid. Vi får se! Väntar i vilket fall med spänning. Jag skall skriva om Platons dialektiska etik. Och har läst halva Filebos, men kommer även läsa Sofisten och Parmenides och kanske några fler. Jag ser verkligen fram emot det! Har därmed gått tillbaka till den forskning som lett fram till mitt yrkesliv. Och det är då som allt går ihop och känns helt bra. Min enda chans att få ut min forskning är genom filosofin. Inom pedagogiken har den tyvärr inte rönt någon framgång, då Platon har ett ”dåligt rykte”. Men oavsett detta rykte, behöver även pedagogerna gå tillbaka till sina rötter.
Under tiden har jag sextio examinationer att bedöma, tre seminarier och en kursstart att avverka. Därefter blir det en lugnare period då jag kan fokusera mer på min forskning och egen kompetensutveckling. Har mest distanskurser den här terminen med tre campusförlagda dagar i respektive kurs. Mycket mer att göra vid datorn, men en friare tillvaro. Kan själv bestämma mina arbetstider och det är A och O.
Kategorier:Vardagen
Lämna en respons